Avslöjande slutspel om makt och pengar

Final

av Victoria Benedictsson och Axel Lundegård

Regi och scenografi: Gustav Deinoff

Kostym och videodesign: Tova Mozard

Koreografi: Leif Agrér

Östgötateatern Linköping

Teatern kan vara ett medel att synliggöra gliporna och såren i vårt samhälle. Med konstverkets fria och respektlösa röst, kan insikter och erfarenheter förmedlas om vår samtid och historien bakom den.

Östgötateaterns nytolkning av Victoria Benedictssons och Axel Lundegårds "Final" från 1885, försöker dra paralleller mellan då och nu. Eller rättare; strävar efter något tidlöst och allmängiltigt.

Här finns ett drama om ekonomisk förskingring och förgörelse av relationer mellan människor. Kopplingen till ekonomi och finanskris känns förvånansvärt aktuell. Manuset bär inte på alla ställen och även skådespeleriet i denna uppsättning är ojämnt. Men ambitionen och experimentet är angeläget.

Formmässigt och gestaltningsmässigt prövas nya grepp: Projiceringar med rörlig bild täcker fondväggen. Det ger en stundvis förbryllande men även inspirerande effekt. Ett ansikte, ett öga betraktar mig. Jag är sedd eller granskad?

Koreograferad rörelse med drag av modern dans är ett återkommande inslag. Detta känns ibland lite krystat och smälter inte helt smidigt in i scenerierna. Men det skapar ändå en effektfull kontrast och distans till skeendet: Flödet - berättelsen bryts, man blir medveten att man betraktar kroppar som rör sig på en scen. Frustrerade, förvirrade eller ömkliga gestalter som strävar, längtar och misslyckas.

Feministiskt sett är pjäsen en röst för den självständiga kvinnan. Mannens roller i "Final" är chauvinistiskt odrägliga eller bara patetiska; ganska realistiska alltså. Men ett par är överdrivet tafatta.

Huvudrollen Hugo gestaltas intensivt och med stora gester av Pontus Plaenge. Kanske skulle ett något nedtonat spel gjort gestalten mer trovärdig. Men visst dras man med när förloppet tätnar i andra akten.

Kvinnorna är intressantare, mer komplexa och kluvna i sina roller. Huvudrollen Betty (Therése Angleflod) kommer man närmast. Trots de tvära kasten blir hon övertygande i sin karaktär.

Kopplingen mellan ekonomisk omoral och könsmässig ojämlikhet är ändå det starkaste. Här har pjäsen ett viktigt budskap; Makt och ekonomiskt överflöd korrumperar och förblindar. Undergräver en människas moral så att han blir destruktiv både för sig själv och sin omgivning.

I den manligt dominerade värld som i dag dribblar med världens tillgångar, begås större brott än vad Benedictsson kunde föreställa sig. Få av dessa får rättslig efterföljd. Vad betyder det för moralen i dagens samhälle?