500 000 afrikanska sol- dater stred för britterna under andra världskriget. En av dem, den fiktive Ali Banana, får av författaren och dramatikern Biyi Bandele en röst i romanen "Burma boy".
Pratsjuk 14-åringAli rymmer som 14-åring från sin hemby i Nigeria, ljuger om sin ålder för att kunna ta värvning, utbildas i Indien, skickas sedan till Burmas djungler för att slåss för Kingi Joji - Kung George. När berättelsen börjar är Ali en pratsjuk, egocentrerad och mycket charmig pojke; vid dess slut en gammal man, för alltid märkt av döden.
Däremellan ligger änd- lösa heta marscher, kam- rater sprängda i stycken, utmattning, sjukdomar, ruttnande kroppar av japanska fiendesoldater på taggtrådsstängslen runt en befäst stad, stank, gamar; kriget.
Trots ämnesvalet är det här en bitvis riktigt rolig bok, full av slagfärdighet och välfångade personteckningar. Krigsskildringar som underhållning kan man naturligtvis tycka vad man vill om. Men här blir värmen och humorn ett sätt att göra det outhärdliga uthärdligt, både för Ali och för läsaren.
Gripande bildSkildrandet av frontalkollisionen mellan pojkens oskuldsfullhet och krigets cyniska vanvett är stark och blir till en gripande bild av soldaten som sådan, en ung pojke som lockats av tanken på äventyr och hamnar i helvetet. Miljoner sådana pojkar offrades i andra världskriget, mil- joner har sedan dess fortsatt att offras i andra krig.
Alis röst berättar om hur det var. Och om hur det är.