Såg ni den hjärtskärande intervjun med "biskopssonen", den bleke mannen med svettpärlor i pannan som förklarade hur han hamnade i spelmissbruk och spelade bort 55 miljoner kronor på nätet. Pappa biskopen förlorade jobbet och mamman åtalades för grovt bedrägeri efter att ha lånat ihop pengar av sina vänner för att rädda sonen.
Klokt av nye förbundskaptenen i fotboll, Erik Hamrén, att lägga över en del av skulden på spelbolagen.
Mycket modigt av "biskopssonen" att ställa upp.
Hans namn är Bjarte Baasland.
Jag hade aldrig hört talas om honom förut.
I Norge, förstår jag nu, är han en medieföljetong, skandalen har varit överallt sedan förra hösten.
Här har vi inte hört ett ljud.
Mer än hos Skavlan. Där får vi plötsligt se en massa spännande norrmän som vi inte visste existerade.
Inte hade jag hört talas om den stencoola korruptionsdomaren Eva Joly heller, norskan som satt skräck i franska makthavare.
Här får vi lite val ibland, lite fredspris, lite Seierstad, lite Ryback.
Men var är den vanliga, löpande nyhetsbevakningen?
Det är Skavlan som ensam bevakar Norge, kan man säga.
I Norge vet de allt om Sverige. De läser svenska deckare, ser svenska filmer och tv-serier och följer nyheterna.
Vi sitter här och tror att vi är storasyskon och vet noll.
Ändå är vi där hela tiden. Vår son jobbade på tungposten i Oslo en höst, min kollegas dotter stod vid grönsaksbandet hos Findus i Tönsberg (Linköpings vänort). Säkert har din grannes kusin från Mjölby jobbat där.
Det kryllar av unga svenskar i Norge.
När vi hälsade på sonen i Oslo slogs vi av att det var så många uteliggare/knarkare i city. Vad har hänt? Hur är det med det sociala skyddsnätet i vårt rika grannland?
Ingen aning.
Får se vad nya chefredaktören Gunilla Herlitz på DN tänker hitta på. Hon har rivstartat med besparingar och tvingar alla på nyhetsredaktionen att söka om sina jobb. Låter riskfyllt - men också lovande när hon säger att hon ska satsa på i första hand utrikes, kultur och debatt.