Barbara Voors ställer svåra frågor

Det är svåra frågor hon ställer i sin nya roman, Barbara Voors. Vilket sorts liv anser jag vara värdigt? Hur formas en människa? Vilka beslut klarar en ensam människa av att fatta? Beslut på liv och död.

Läsaren möter en kvinna, Alba Modig, som har just ett livsavgörande beslut att fatta. Hon har bara några dagar på sig att bestämma om en graviditet ska fullföljas eller avslutas. Vid sin sida, men ändå inte, har hon Seth, en fjorton år yngre man som trängt in under hennes avvisande yta och som vill ha barnet, oavsett antalet kromosomer.

Voors närmar sig ämnet i cirklar, skalar av lager efter lager i långa monologer. Första halvan av boken är fantastisk, språket vibrerar när hon borrar sig djupare och djupare i det smärtsamma. En tonårsförälskelses treenighet: Alba - Tomas - Marlene. Svindlande simturer i underjordiska grottor, mopedkörning på slingrande vägar i italienska berg, den storögda upptäckten av kärleken.

Så: sveken. En förälders självmord. Den stora övergivenheten som blir till instängdhet och ett liv som kulturtant med en kopp te och en timmes romanläsning per dag. Fyra gudbarn men inget eget.

Det här är en snyggt komponerad roman, uppbyggd i en del för varje dag som Alba går och våndas, och med berättelser som går in i och ut ur varandra. Rösterna tillhör Alba, Marlene, Albas pappa, andra människor, men av någon anledning aldrig Seth. Han bara finns där i bakgrunden. Som en god princip utan ansikte.

Alba berättar en anekdot om hur fantomsmärtor sägs kunna botas genom att man speglar den amputerade kroppsdelen och sedan rör vid den som finns kvar. Genom beröringen - som syns i speglarna - kan det sluta att göra ont i den kroppsdel som inte längre finns. Det är en fin bild, och jag tror att det är det Barbara Voors försöker göra i sin bok när hon håller fram andra familjers sönderfall för Alba att beskåda.

Ändå håller "Fantomsmärtor" inte riktigt hela vägen. Romanen tappar fokus när den vill spänna över allt för många ämnen samtidigt. Den flyter ut och bränner inte längre.

SUSANNE STERNER