Anders Nyqvist: Hatet, Albert Bonniers förlag
I centrum står en alkoholiserad och våldsam pappa som regelbundet misshandlar, våldtar och hotar att mörda Anders mamma. En pappa som länge håller en snygg fasad utåt. En pappa vars alkoholism ständigt sätter skräck i familjen.
Vi får följa den unge Anders från sex-sjuårsåldern genom hans egna ögon. De första åren dominerar skräcken och rädslan för faderns utbrott, men ännu kan pappan och sonen ha roligt tillsammans. Svärtan finns dock tätt under den tunna ytan av normalitet. När de gör en utflykt tillsammans till en sommarstuga sitter pappan på natten med en laddad revolver och säger till sonen att han ska ta sitt liv. 11-årige Anders tvingas tala sin pappa till rätta.
När Anders blir äldre blir känslorna mer komplicerade. Rädslan blandas med skuld och hat. Varje gång Anders säger ifrån och konfronterar fadern går det ut över modern, som får lida för att Anders talar klarspråk. Anders får skuldkänslor för att han orsakar att modern misshandlas.
Anders Nyqvist berättar rakt och enkelt. Hans språk är återhållet, från början nästan väl enkelt, lillgammalt. Han försöker följa sin egen utveckling också i den språkliga dräkten. I takt med att den unge pojken mognar, mognar också språket. Det är en svart, men inte okomplicerad skildring i alkoholens skugga om ett barn som berövas sin pappa och sin uppväxt.
Åke Svidén