Harry Potter och Halvblodsprinsen
Regi: David Yates
I rollerna: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint Filmstaden i Linköping
"Harry Potter och Halvblodsprinsen" känns lite annorlunda än de tidigare filmerna om den magiske tonåringen Harry Potter. Det märks redan i inledningen. Stämningen är lugnare och framför allt är det fullt av kärlekskranka tonåringar och, faktiskt, på gränsen till sexuellt laddat.
Mystisk bok
I övrigt är det mesta sig likt. Vi återvänder för ännu ett läsår på trolleriskolan Hogwarts, världen hotas fortfarande av Voldemorts mörka krafter och professor Dumbledore behöver än en gång Harrys hjälp. Harry själv får hjälp av en mystisk bok med trolleriformler som tillhört någon som kallar sig Halvblodsprinsen. Frågan är om boken är att lita på?
Den här gången berättas historien om Harry och hans vänner med en frisk stillsamhet.
Berättelsen om "Halvblodsprinsen" lyckas vagga fram såväl skratten som spänningen där de tidigare filmerna mest har flåsat fram. Ett lyckat drag av den relativt oerfarne regissören som gör sin andra Potter-film och som tidigare gjort det fina tv-dramat "The girl in the café". Han lyckas locka det bästa ur de något kantiga unga skådespelarna.
I det sammanhanget blir det också solklart att Evanna Lynch i rollen som den något världsfrånvända men väna eleven Luna är en klart underutnyttjad resurs.
Personligen tycker jag att "Harry Potter och Halvblodsprinsen" är den bästa Potter-filmen hittills. Åtminstone upplever mina vuxna ögon det nya lugnet som något positivt.
Bäddar för rafflande slut
Sedan är det naturligtvis lite frustrerande att filmen är en enda lång "cliffhanger". För mig, som inte är ett inbitet fan, undrar jag om det bästa verkligen är att göra lika många filmer som böcker. Det känns som om filmerna hade vunnit på lite friare tyglar. Men, "Harry Potter och Halvblodsprinsen" höjer kvalitén på filmberättandet och som spännande upplägg inför en rafflande avslutning på en lång filmserie fungerar den alldeles utmärkt.