Ny bok
Michael Connelly: Fällan
Översättning: Eva Larsson
Norstedts
Ingen deckarförfattare snickrar snyggare, intelligentare och mer överraskande intriger än amerikanen Michael Connelly. Så är han världens mest säljande deckareförfattare i dag.
"Fällan" är den tionde boken i serien om Harry Bosch och har redan haussats på förhand. För här möts, återigen, Harry Bosch och en annan Connelly-hjälte, före detta FBI-agenten Terry McCaleb.
Dragplåstret är dock en annan gammal Connelly-bekanting, som återvänder direkt från skräckkabinettet: seriemördaren från den fristående romanen "Poeten".
Bosch och McCaleb träffas dock inte denna gång, ty McCaleb har just avlidit. Eller mördats? Den pensionerade Bosch kontaktas av McCalebs fru för att utreda saken.
Samtidigt återkallas den avpolletterade FBI-agenten Rachel Walling till hetluften i Los Angeles. Hon var den som för många år sedan utredde, och klantade till, utredningen på Poeten. Poeten har återupptagit sin verksamhet och lämnar döda kroppar efter sig på löpande band.
Som förväntat tvinnar Connelly snyggt ihop bokens lösa trådar. Han förvaltar alltjämt skickligt den anrika, hårdkokta, amerikanska deckaren. Numera får Bosch också odla mjukare sidor; han har fått veta att han har en dotter.
Hantverket är utmärkt i "Fällan", men dessvärre blir underhållningen ändå bara halvdan. Connelly ägnar alltför mycket utrymme åt att förklara sambanden mellan de olika böckernas gestalter, vilket får handlingen att sacka. Dessutom irriteras jag omåttligt av författarens koketterande referenser till verkligheten, Clint Eastwood och hans filmatisering av Connellys (ypperliga) roman "Blodspår".
Det stora problemet är dock att läsaren redan från början känner skurken. Connellys unika begåvning för oväntade vändningar kommer aldrig till sin rätt. "Fällan" överraskar sällan, går desto mer på räls.
Besviken kastar jag mig i stället över den föregående Boschroman "Skuggspel". Och visst kan Connelly fortfarande smida härligt hårdkokta och genuint överraskande deckare.