Ingen fångar senaste tidens hallå om KD-Göran Hägglunds nya sluggerstil mot "kultureliten" så bra och roligt som Berglins.
Har ni hängt med? Göran Hägglund har inte alls gått hem som företrädaren Alf Svensson. Men så i Almedalen i somras höll Hägglund ett tal som verkligen märktes, med temat klyftan mellan "verklighetens folk" och en påstådd kultur- och medieelit. Eliten vill mästra och klanka på vanligt folks sätt att leva, är budskapet.
Häromveckan följde han upp med en debattartikel i DN på samma tema.
Genomslaget var fantastiskt, på en skala från 1 till 5 en klar femma, säger en KD-källa.
80 procent pisk, 20 procent medhåll i den offentliga debatten, ungefär. Medhållet mest på bloggar.
Så började det mullra om uttrycket "verklighetens folk" och "Aktuellt" gjorde ett inslag i veckan. Uttrycket användes redan av Ny demokrati på 1990-talet. Ny demokrati räknas ju oftast som ett populistiskt parti och fick en kort livslängd i riksdagen.
Så hur tänkte kristdemokraterna?
Är det en flirt med sympatisörer till Sverigedemokraterna?
I "Aktuellt" sa Göran Hägglund att han inte kände till att Ny demokrati använt "verklighetens folk". Kan det verkligen stämma?
"Ja, det är helt sant och riktigt, det fanns inte en kotte som visste om det", säger en insatt KD-källa som jag talat med.
"Vanligt folk" kändes lite banalt. Och så blev det "verklighetens folk".
Källan förnekar att det är Sverigedemokratspöket man vill möta, snarare jagar KD de "lättrörliga allmänborgerliga väljarna".
Kanske kan Göran Hägglunds nya sluggerstil med tal om "elit" och "folk" bli ett lyft för KD, ett genombrott. Ungefär som när Leijonborg började prata om svensktester för nya medborgare. Det är så KD-strategerna tänker, tror jag.
Appellera till känslor. Inte tala om trista saker som skatter, vårdnadsbidrag, äktenskapslagen.
Och som jag förstår det handlar det om en omsvängning av hela partiet som ska bli "mindre av ett regleringsparti och mer av ett frihetsparti".
Jag vill inte verka raljant - känslor av utestängdhet och underlägesenhet måste man ta på allvar.
Men, visst är det intressant.
Ett litet kristdemokratiskt parti ligger och darrar på 4-procentsspärren.
Lågmäldhet byts mot raka rör och "vanligt folk"-budskap.
Och plötsligt syns KD överallt.
Att det är så uppenbart svårt att definiera vem som tillhör "verklighetens folk" kanske inte gör något.
Inte heller att Göran Hägglund lär ha sett obekväm ut med en del av talet i Almedalen.
Inte heller att det är så lätt att parodiera det nya KD-snacket, som Berglins så mästerligt gör i dag.
Förresten är hjärnan bakom mycket av omsvängningen Fredrik Haage, Hägglunds nya talskrivare sedan i april. Han var ledarskribent på Corren i rätt många år och en trevlig arbetskamrat. Jag tycker mig känna igen hans raka yxsätt att skriva i Hägglunds debattartikel.
Fredrik själv ger inga intervjuer, men ett rykte säger att han har Berglins teckning upptejpad på skåpet i sitt rum.