Tisdagarna är värst. Det är så. Helgen försvinner i ett nafs, och allt hopp om att få något vettigt gjort på jobbet eller att effektivisera barnens läggningsrutiner grusas i regel redan på måndagen.
Och alla arbetskamrater verkar så glada och obekymrade att det känns som att bo granne med Flakmyr och Mjättervall, ni vet de där som glatt skottar snö och skjutsar till knattecuper utan att blinka, utan att någonsin reflektera över sina innehållslösa liv.
En själsfrändeDå finns bara en bot. Jag brukar samla mina sista krafter, hasa bort till tidningshyllan, leta rätt på Svenska Dagbladet och slå upp sidan A2. Där finns varje tisdag en liten glimt av ljus, en motståndsrörelse, ett trotsigt utrop från en själsfrände. Där finns en liten teckning av Jan och Maria Berglin.
Varje lördagsmorgon är givetvis en högtidsstund. Ja, rentav en andakt, när pastor Berglin tar till orda i sin helgpredikan, den heliga fyrrutingen i Correns kulturbilaga.
Verklighetens folkNu föreligger Gävleparets femtonde samlingsalbum, fyllt av samma klarsynta genomskådande av vår idiotiska vardag som vanligt. Den här gången varvas för första gången tisdagsbilderna och fyrrutingarna i kronologisk ordning, och bildar därmed en årskrönika där man kan följa verklighetens folk genom massvaccination, snö och vulkanaska på den obönhörliga vägen mot ett prinsessbröllop.
Undrar du fortfarande vad du ska köpa till alla i julklapp?
FREDRIK KYLBERG