Berthil Åkerlund: Denis Mukwege. En levnadsberättelse.

"Allt jag gör bottnar i detta (den kristna tron och synen på evangeliet), att det är ett kall och att jag egentligen inte kan välja."

Så sammanfattar Denis Mukwege sin gärning för journalisten Berthil Åkerlund. Denis Mukwege är pastorn och läkaren som på sitt sjukhus i Kongo specialiserat sig på att hjälpa kvinnor som varit utsatta för grovt sexuellt våld. Våldet är, menar Mukwege, en del av strategin i de krig och inbördeskrig, bl a med inblandning av Rwanda, som präglat Kongos postkoloniala historia. Taktiken är lika enkel som grym: förstör reproduktionsförmågan hos fiendens kvinnor. Våldta och tortera dem så att familjestrukturen bryts ner och kvinnorna stigmatiseras med skam – både av sig själva om omgivningen.

När Mukwege inför FN:s generalförsamling 2006 vittnar om de systematiska våldtäkterna och vädjar om världens uppmärksamhet, finns ingen kongolesisk ambassadör närvarande.

I efterhand får han i stället motta hot: Sluta smutskasta vårt land.

I Berthil Åkerlunds bok berättar Mukwege i jagform om sitt liv, alltifrån uppväxten på 1950- och 60-talen när han som mycket ung bestämde sig för att bli en "munganga", en som delar ut medicin, och till nutid. Han berättar också om det mycket nära samarbetet med den svenska pingstmissionen. I dag har Mukwege världens öra; han har bl a fått Palmeprisset och nominerats till Nobels fredspris. Samtidigt lever han i dag under ständigt hot och med polisbevakning hemma på sitt Panzi-sjukhus, där han fortsätter att operera söndertrasade underliv.

Denis Mukwege är utan tvivel en hjälte i vår tid.

Dock har boken om honom vissa brister. Valet att inte återge händelserna i kronologisk ordning har gjort framställningen onödigt rörig. I och med jag-formen får man ibland också intrycket av ett helt okritiskt porträtterande; Åkerlundh ger dr Mukwege röst, men tycks undvika att ställa de tuffa frågorna. Boken hade kunnat bli än intressantare med mera av diskussion och meningsutbyte.