Ny bok
Liunga. Kaupinga. Kulturhistoria och arkeologi i Linköpings- bygden
Redaktörer: Anders Kaliff och Göran Tagesson
Riksantikvarieämbetet
När exploateringstakten är hög i samhället, då berikas kunskapen omvår historia. Anledningen är att arkeologerna, som sätter spaden imarken före grävmaskinerna, dokumenterar de lämningar som vittnar omtidigare användning av marken.
Nu har det kommit tre böcker om aktuella arkeologiskaundersökningar, dels länsmuseets årsböcker 2001 och 2003 och nu den nyaboken "Liunga. Kaupinga".
Den senare har utgivits av riksantikvarieämbetet och behandlarLinköpingsbygden. Delvis lappar de tre böckerna över varandra medrapporter från samma arkeologiska undersökningsplatser, men "Liunga.Kaupinga" tar också ett helhetsperspektiv om utvecklingen avLinköpingsområdet från järnåldern till den tidiga medeltiden.
Det är särskilt ett kapitel, författat av Anders Kaliff och GöranTagesson, som ger perspektiv på centralområdet runt Linköping och somberikar bilden av Linköpings förhistoria.
Kaliff konstaterar att de stora högarna vid Ledberg och Sättunaindikerar centrala platser redan under järnåldern. Det finns arkeologersom hävdat att Ledberg var föregångare som centrum före Linköping.Eftersom det arkeologiska kunskapsunderlaget är beroende påexploateringsgrävningar blir alla sådana teorier hypotetiska innan renaforskningsundersökningar har genomförts. I Kaliffs resonemang saknarjag Vreta, som otvivelaktigt var en central plats redan underjärnåldern.
I detta resonemang om landskapsrum i arkeologin bidrar Tagesson meden översikt över den tidiga stadens framväxt. Den bygger på hansutmärkta avhandling "Biskop och stad".
Ett annat översiktligt perspektiv lägger professor Jan Paul Stridnär han analyser en rad ålderdomliga namn. Han sätter namnen Ullevi ochMjärdevi (tidigare Njärdevi) liksom Alguvi i samband med religiösahelgedomar, där gudar dyrkades för årtusenden tillbaka. Dessa namnsyftar på gudarna Ull och Njärd.
Dessa betydelsefulla gudar har dyrkats inom ett större område ochStrid framför teorin om att de båda kultplatserna vid Linköping hörttill ett tredingsindelat Östergötland, eftersom motsvarande kultplatserfinns vid Söderköping och Skänninge.
Det tvärvetenskapliga synsätt som präglar arkeologin i dag återfinnsockså genom Alf Ericssons uppsats om den medeltida geografin, där deterritoriella gränsernas betydelse för att erhålla översiktligheten idet tidigmedeltida landskapet framhävs. Vidare finns detaljeraderedogörelser från en del av de större undersökningar, exempelvis vidSaabs flygfält, vid Ikea och Mörtlösa.
Det här är en mycket innehållsrik bok, som genom Göran Billesonsutsökta fotografier och ett utmärkt kartmaterial även ger enlättillgänglig information.
Kunskapen om Linköpings framväxt har tagit ett avsevärt kliv framåt.