Birgit Häggkvist: A

Birgit Häggkvist är en författare som publicerar sig sparsamt. Sedan debuten 1980 med diktsamlingen "Lycka till som discjockey!" har hon gett ut ytterligare en diktsamling och två romaner, senast "Försöksråttan" (2001), en isande berättelse om mobbing och våldets strukturer som jag fortfarande minns.  

Även om flickan i vårens självbiografiska roman, "A", inte är direkt mobbad, så känns mycket av stämningarna från "Försöksråttan" igen. Våldet, utfrysningen, ligger tätt under ytan, redo att bryta in vid minsta spricka i försvarsmuren.

Berättarjaget, som växer upp i en liten norrbottnisk by på 1950-talet, är studiebegåvad. Hon drömmer om att bli sedd intellektuellt. Hon radar upp A-n i skolbetygen, både i realskolan och senare i gymnasiet, och det vore väl gott om väl - om hon då inte levde i en värld där Jante-lagen råder och där man sjunger medelmåttans lov och där en Riktig Flicka aldrig är bäst, för det ska förstås en pojke vara.

Hemifrån byn och föräldrarna bär hon dessutom med sig en stor och växande skuld för att hon, till skillnad från dem, får möjlighet att studera vidare. Men studier är ändå bara en lek för de lata, ett parasiterande på dem som arbetar.

För det som verkligen räknas här i livet är kroppsarbete. Här gestaltar Häggkvist med stor träffsäkerhet ett slags omvänd social mobbning; arbetarklassens förakt för allt intellektuellt.

I många skildringar av barn och ungdomar kan det vara så att man med barnets röst ändå hela tiden hör den vuxnes ord, så att rösten filtreras och kanske fördunklas genom dennes liv och erfarenheter. Men hos Häggkvist bär språket fram och gestaltar jaget, direkt, förtätat och med poetisk kraft, det bär fram hennes ångest och skuld och längtan efter gemenskap, kampen mot särskildheten, utan att bli tillrättaläggande.

Häggkvist kan som få, om några, samtida författare skildra dolda maktmekanismer och skräck och hot som vibrerar under ytan, hon är en oöverträffad uttolkare av de oskrivna regler som järnhårt styr det sociala spelet mellan ungdomar.  

Den här berättelsen har en omedelbar kraft som träffar rakt i veka livet. Jag minns. Så här var det.