Det enda som skiljer åsikterna åt är vad orsaken till humorgigantens dåliga smak är. Den spontana reaktionen är förstås att han bara är girig. De som gräver lite längre använder hellre ordet bitter.
Och visst, båda ligger nära till hands. Jompa har ju på senare tid grinat högljutt om sin dyra skilsmässa så fort han fått chansen. Och eftersom ingen på allvar kan gå på att farbrorn trots miljonunderhåll måste sälja sin själ till lågpriskedjor för att få smör på bordet så visst: girig och bitter, absolut.
Det faktum att han sen länge gjort det till sin mission att visa upp sig i diverse suspekta reklamfilmssammanhang och att filmkarriären på sistone har sträckt sig till att dubba tecknat kan förstås ses som ett tecken på att det helt enkelt saknas omdöme och estetisk gard. Men ändå. Jag vill inte sluta tro att det handlar om something completely different.
För om det bara var så att han var girig och bitter - skulle han då inte ändå visa nån sorts vilja till kvalitet? Vi snackar ändå om John Cleese - komikens svar på John Lennon: en extrembegåvad banbrytare och (en gång i tiden) världens roligaste man.
Jag vill tro att det handlar om något sorts extremt experiment. Om att geniet nu på ålderns höst vill se hur långt det går att dra ironin. Att hela anti-exfru-kampanjen ihop med de bisarra reklaminsatserna är hans sätt att testa humorns gränser.
Eller så är det så sorgligt att John Lennon hade stått och lirat munspel på Media Markt om han hade levat i dag.