Transvestiten Charlotte von Mahlsdorf föddes som Lothar Berfelde i mellankrigstidens Berlin. Hon tog livet av sin far, överlevde förtrycket i både Nazityskland och DDR, samarbetade eventuellt med Stasi, samlade på antikviteter och startade museer, kände sig hotad av nynazister och bosatte sig till slut i Sverige där hon dog 2002. Det är en på många sätt extraordinär människa som Björn Kjellman tar sig an i "Jag är min egen fru", byggd på intervjuer med Charlotte von Mahlsdorf. Men verklighetens Charlotte har inte haft så stor betydelse för Björn Kjellman.
- Egentligen inte. Jag är trogen texten, den är min kompass genom föreställningen. Jag har bildat mig en uppfattning om henne via en dokumentärfilm, men att läsa på mer var jag aldrig så intresserad av. Texten är mitt arbetsmaterial och jag kan inte pressa på den en massa kunskap om Charlotte som det inte finns utrymme för. Föreställningen måste bli min tolkning av materialet, säger han.
Förutom huvudpersonen själv gestaltar Kjellman närmare 40 olika karaktärer under föreställningen, men några större problem att hålla isär alla olika kroppsspråk och dialekter tycker han inte att det är.
- Någon gång har det hänt att jag lagt fel röst i fel kropp och så där, men i princip tycker jag inte att det är svårt. Det är ju kroppsminne vi arbetar med som skådespelare, minnet sitter i kroppen och rörelserna.
Under våren reser Björn Kjellman runt med föreställningen i landet, men innan dess har den spelats i närmare två år på Stockholms stadsteater. Jublet från kritiker och publik har varit unisont. Riktigt lika översvallande har inte publikmottagandet varit under turnén.
- Jag märker att det är lite skillnad på stad och land, men det skiljer sig väldigt mycket från stad till stad och från publik till publik. Fast jag kan ändå känna att pjäsens innehåll är mer brännande på vissa av de ställen där jag turnerat.
Någon teori om varför?
- Kanske ligger HBT-frågorna högre på dagordningen i Stockholm, där höjer inte så många på ögonbrynen åt till exempel transvestiter eller homosexuella. Men det kanske bara är mina egna fördomar som jag nu står och rapar upp. Vad vet jag. Det går bara att göra amatörpsykologiska iakttagelser från scenen, man kan aldrig veta om man har rätt, ha ha.
"Jag är min egen fru" visas i Linköpings konsertsal i kväll, 28 mars, kl 19.