Intensivt färgskimrande akvareller, ofta i kontrasten mellan varma och kalla färger, är Smail Ajkunics signum. De bygger på en motivkrets av olika stadsmiljöer som sedan fritt omformats till halvabstrakta verk.
Bäst fungerar de motiv där han har bibehållit en välavvägd balans i skiktningarna mellan identifierbara husbyggnader, naturutsnitt m m och det fria färgflödet. Här tillhör akvarellen ”Blå stad” en av höjdarna – med den strama segelsiluetten, båtkonturen och slottsbyggnaden på höjden, omvälvd av blåtonade, fritt födande färger.
Förlorar stadgaI andra alltför upplösta motiv upplever jag, med de smått ”explosiva” färgskiktningarna, att kompositionerna delvis förlorar sin stadga och fungerar mera som dekorationer. Även om de energiskt flödande abstraktionerna också äger sin charm.
Bland akvarellerna tilltalas jag också särskilt av det försiktigt kubiserade motivet ”Hemmet”, med sin blandning av landskap, stilleben och hus – och av ”Marin dröm”, med sin fina kombination av husbyggnader och vattenspeglingar.
Fin ängsmarkMen mest imponerad är jag av ett par senare olje/akrylmålningar, som visar lite på en ny medveten skaparprocess. Det är ”Ängsmark”, som med sina linjer, toningar och färgaccenter utgör en övertygande och ”självständigt” abstrakt komposition – och det är ”Längtan till landet”, där husgrupperingarna omges av nya spännande färg- och formstrukturer.
Smail Ajkunic övertygar både i sitt hantverk och med sin fritt sökande kompositionsteknik.