Det är lätt att falla i beundran inför Hjalmar Söderberg. Ibland kanske alltför lätt; den språkliga briljansen förför.
Författarkollegan och vännen Bo Bergman går dock inte i den fällan i sin minnesteckning från 1951 - som är första delen i Minnesbiblioteket, en serie återutgivningar från Svenska Akademien.
Två exempel: Bergman konstaterar det som alla kan se: att "Doktor Glas" är ett stilistiskt mästerverk, och att det är ett idémässigt intressant verk. Men med säker estetisk känsla sätter han också fingret på romanens svaga punkt, nämligen att doktorn inte framstår som en riktig person för läsaren. Draget av konstruktion är alltför starkt, menar Bergman. Psykologin är stundtals haltande.
Med "Den allvarsamma leken" förhåller det sig på sätt och vis tvärtom. Den är väsentligt mycket spretigare och dessutom med en tämligen banal handling. Men där stiger personerna fram som levande människor.
Slutsatsen behöver inte bli att den ena är bättre än den andra, men Bo Bergmans läsningar visar hur fruktbart mötet mellan två diktare kan bli.
Är man intresserad av Hjalmar Söderberg som människa och författare - och kanske helst har i alla fall någon förkunskap - så är Bo Bergmans bok en utomordentlig bredvidläsning.
Fotnot:
I veckan är det premiär för Correns bokcirkel, som läser just Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken". Följ läsningen i bokcirkelbloggen.