September, oktober, november, december. Som trogen följeslagare genom denna vackra höst har Bo Carpelan skänkt mig så gott som dagliga doser av skönhet, melankoli, mild ironi, galghumor, erfaret liv, gåtfulla tankar och lågmälda funderingar.
"Blad ur höstens arkiv" kunde gärna ha fått slippa beteckningen roman. Det är en fragmentarisk tänkebok med en fiktiv jag-skrivare, Tomas Skarfelt. 101 anteckningar, i längd varierande mellan en halv och två-tre boksidor.
Liksom huvudpersonen i Carpelans "Berg" från 2005 befinner sig Tomas Skarfelt på en lantlig släktgård, Udda. Sitt arbete hade han på statistikcentralen, men han har också givit ut en diktsamling. Nu är allt för länge sen, men musiken och naturen är kvar - björkarna, vinden, vattnen. Och molnen, de som "ger vårt liv på jorden perspektiv".
Förenade i grubbelBarndom och åldrande är bärande teman hos Carpelan, behandlade med ett inkännande som alltid lyckas tillföra något nytt. Här förenas och möts de genom Tomas vän Slanten, en femårig pojke med uråldrig blick under basebollmössan.
De läser eller sitter tysta tillsammans i grubbel, var och en i sin verklighet och sina sagor. "Han är någon man kan lära sig av. Han är ett paradisäpple på ett novemberträd, glänsande!"
Tomas/författarens alter ego är "en själ med en kulspets". Vardagsmystik blandas med självironiska förebråelser: "Här puttrar du i din ensamhetssoppa och odlar din ålderdom, som om inte vi alla, mer eller mindre framgångsrikt, skulle vara engagerade i att mota bort sådan luxuös spleen".
Dödens budbärareSom ett skärande ledmotiv löper genom texterna Odradek, dödens budbärare och en "det deformerade livets dubbelhjon", lånad från Kafka.
Ännu är dock nyfikenheten på tillvaron en drivande kraft, tillsammans med skrivandet: "Översätta en tanke, en bild, en erfarenhet till ord är en osynlig kamp mot tiden, den abstrakta, och ordlösheten, den konkreta."
Bo Carpelan avled i början av året. Hans författarskap omfattar närmare fyrtio titlar - främst lyrik och prosa med tidlöst existentiell giltighet och kvalitet. "Blad ur höstens arkiv" blev hans sist utgivna verk, en livsbok genomsyrad av sorgmod och svårmod men buren av den lätthet som är den stora litteraturens särmärke.