Optimistiskt rött lyser Östergötlands konstförenings jubileumsbok.
Bo Sylvan inleder snyggt med en sammanfattning av seklets konst, för att sedan ge en beskrivning av konstföreningens stipendiater från 1924 till 2010.
Från decennierna före 1950 är jag inte så bekant med konstnärerna, med undantag av Gustav Adolf Fahle, Knut Hanqvist och Birger Strååt. Men från 1946 och fram till 70-talet finner vi bland annat Pär Thorell, Philip von Schantz, Hans Hermanson, Idun Lovén, Hans Åsberg och Christer von Rosen som stipendiater.
LunnevadDärefter finner vi de flesta konstnärer från regionen som vi väl känner till, varav en stor del har anknytning till Lunnevad folkhögskolas bildlinje. Många modernistiskt experimenterande, andra gediget hantverksmässigt sökande i olika material och tekniker. Det är ett storslaget arbete som Bo Sylvan har lagt ner för att, utifrån ett urval bilder (fint fotade av Lars Ekelund), beskriva och levandegöra alla dessa östgötakonstnärer.
Intressant är det att därefter följa Stefan Hammenbecks beskrivning av konstföreningens historia, dess bakgrund och bildandet vid en utställning i Finspång i juni 1921. Även om den omfattande faktainsamlingen, med namn och händelser, här och var försvårar läsbarheten.
Debatt om målDet är i Hushållningssällskapets sal i Linköping som konstnären Gottfrid Larsson ordnar konstföreningens första egna utställning 1922. Därefter följer höjdpunkter med Skänningeutställningen 1929 och ett antal jubileumsutställningar, omväxlande med svagare perioder - invävda i debatter om innehåll och målsättning för utställningsverksamheten.
Kulturjournalisten Nils Lindgren, med recensioner av utställningarna i 50 års tid, finns bland de många som diskuterade kvalitetskravet, regional eller riksinriktning, jurybedömda eller med särskilt inbjudan. En debatt som också skärpts med att nya konstföreningar bildas från 1930-talet.
Bra med jury!Det som mest imponerar i Östgöta konstförening 90-åriga verksamhet är samarbetet mellan Linköping och Norrköping, återkommande visningar runt om länet samt omfattande konstbildning och stöd till enskilda konstnärer.
Med den fantastiskt, kreativa utställningen "Under samma tak", som nu pågår på länsmuseet, blir jag övertygad om att konstföreningen även i framtiden ska satsa på öppna, jurybedömda salonger.