I kris händer något med språket. Det upptäckte författaren Sigge Eklund när han skrev ner allt som hände under några kaotiska veckor.
- Av någon anledning blev det det bästa jag skrivit, säger han om nya boken "Varulvsvalsen".
Sigge Eklund har en halvtimme över, mellan en tv-intervju och ett möte, nysminkad och aningen forcerad. "Varulvsvalsen" har recensionsdag någon dag senare och han berättar att visst läser han vad kritikerna har att säga.
- Men det känns annorlunda den här gången. Det är en ny känsla för mig, att jag inte är mottaglig för recensionerna. Det är som att den här boken har skrivit sig själv, jag kan inte ställas till svars för den.
Han hade heller inte anledning att oroa sig. Fredagens recensioner är positiva, med vissa invändningar. En stark skildring av hur snabbt livet kan rasa ihop när en nära anhörig och tung missbrukare får ett återfall, skriver exempelvis Aftonbladets recensent. I korta meningar och med ett rakt tilltal och högt tempo berättar bokens jag om en intensiv månad, då allt gick ut på att fånga upp en familjemedlem på väg att gå under.
- Jag ville verkligen inte skriva den här boken. Anteckningarna var ett sätt att förstå situationen, ett sätt att kontrollera något helt kaotiskt. Det var en nära anhörig som inte hade visat några tecken på missbruksproblem, en fullt fungerande vanlig person. Att den personen över en natt började missbruka var en sådan chock, som en bilolycka.
Efteråt, när han tagit anteckningarna till sin förläggare, fick han en annan syn på skrivandet. I bloggvärlden kom han dessutom i kontakt med andra människor i kris, som använde bloggen som ett sätt att skriva av sig.
- Efter att ha gått igenom det här och efter att ha läst bloggarna har jag mycket högre krav på romaner. Den här boken skrevs i chock. När man befinner sig i chocktillstånd finns varken energi eller behov att skildra skeenden litterärt. En saklig redogörelse för information, paradoxalt nog blir det språkligt intressant.
Sigge Eklunds förra roman, "Det är 1988 och har precis börjat snöa", är också den självbiografisk. En barndomsskildring, och på många sätt också en uppgörelse med författarens far, ekonomen Klas Eklund.
TT Spektra: Varför är det riktiga, det äkta, så viktigt?
- Det finns ett mer autentiskt språk, som används av oetablerade skribenter. Jag har fått svårt att läsa romanförfattare som hittar på karaktärer, när de finns ute i samhället. Varför läsa om en påhittad karaktär som har cancer när du kan läsa en blogg av någon som faktiskt är cancersjuk? (TT Spektra)
Fakta/Sigge Eklund
Ålder: 32 år.
Familj: Sambo Malin och sönerna Viggo 4 och Truls 2.
Bor: Stockholm.
Läser: Bloggar av människor i kris. (TT Spektra)