Lollo Asplund
Kulturredaktör
Mycket av allt och förtvivlat kul. Sådan är bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Myllret av människor, alla bokstaplar, härligt. Tänk vilken uppsjö av kunskap, skrivglädje och engagemang som ryms på dessa fullproppade elvatusen kvadratmeter.
En mötesplats av rang, ett mångfaldens tempel. Första gången man besöker mässan blir man nästan handlingsförlamad. Det är så mycket, så stort. Vad skall man välja? Vad måste man välja bort?
-- Jag visste att det var stort, men inte så här gigantiskt, säger Anders Engström, speciallärare på Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping och förstagångsbesökare. Skolfrågorna engagerar honom även här. Han och kollegan Berit Alkstål kommer just från ett möte arrangerat av Lärarnas riksförbund, som nu lägger fram ett fempunkterprogram för att förbättra läskunnigheten i skolan.
-- Björn Ranelid var där och eldade oss. Det blev nästan hallellujastämning, säger Berit. Men det är bra förslag. Som svensklärare tycker jag att det är ett rimligt krav att alla skolor skall ha ett eget bibliotek med bemanning.
Bok- och biblioteksmässan sväller för varje år. Det finns ingen motsvarande kulturell manifestation någon annan stans i landet. 840 utställare, 2 200 programpunkter.
-- Allt åker hit, det är ett måste, säger Per Svensson på Statens kulturråd som lyser upp när jag berättar om LR:s fempunktprogram.
-- Vår satsning går också ut på att öka läsandet. Men många invandrarbarn har fram till nu inte möjlighet att läsa svenska barnböcker på sitt hemspråk, säger han och håller fram "Guuleed iyo Bahkili", dvs. "Alfons och odjuret" översatt till somaliska.
En annan bok i serien heter "Sofia Z-4515". Gunilla Lundgrens berättelseom Sofia Taikons vistelse i koncentrationslägret i Auschwitz.
Den ges ut både på svenska och romani.
-- Z-4515 är fångnumret som finns tatuerat på hennes vänstra arm, berättar Gunilla Lindgren som framträder på Internationella torget. Det finns förstås många berättelser om koncentrationslägren, men ytterst få av dem behandlar romernas öden.
Visst finns det tingeltangel på mässan. Långa lakritsremmar, varm korv och grävglass, som på vilken annan marknad som helst. Matböcker och annan litteratur prackad med "skön söndag"--känsla. Men det är inte det som dominerar synfältet utan alla dem som verkligen VILL något. Som propagerar för sin litterära förening, sitt antikvariat, sina ideal. Som vill påverka, debattera, berätta. Alla vill sälja också förstås. De lockar fram dig med karameller -- vips har du en broschyr i handen.
Och de eldfängda talarna, jag blir varm när jag hör dem.
Aftonbladets Helle Klein varnar för klickandets kultur. Hur skapar man gemenskap med den som inte tycker som vi, frågar hon med adress till dem som enbart håller sig till homogena diskussionsgrupper på Internet. I montern intill framställer författaren Ernst Brunner Karl XII som tyrann och psykopat.
-- Vi har en Hitler i vårt kungaled och det är hög tid att även vi svenskar gör upp med vårt förflutna, dundrar han.
Värmlands turistråd dundrar däremot inte. De bjuder besökarna öppna famnen och satsar stort här. Tillsammans med bokförlaget Heidrun och Kultur i Värmland tar de upp en ansenlig utställningsyta.
-- Många starka intressenter är överens om att det här är rätt, säger en nöjd Maria Karlsson. Kollegan Maria Närtell Jansson är lika smittande kaxig:
-- Turisterna vet att Värmland är ett kulturbygd och att vi har en stark berättartradition sen Selma Lagerlöfs dagar, säger hon medan Bengt Berg signerar böcker på löpande band ett par meter därifrån.
Någon liknade offensiv från Östergötland hittar jag inte. Varför inte?
Jag haffar Ödeshögs kulturchef Magnus Lindberg i farten.
-- Det finns inga pengar till det, tyvärr, säger han.
Själv är han i Göteborg för att diskutera framtidens bibliotek. Han talar om ett förestående paradigmskifte och att biblioteken själva måste ta initiativet till förändringar.
-- Bara en sån sak, som att sökmotorn Google snart lägger ut tusentals böcker i fullformat. Vad betyder det på sikt för biblioteken, frågar sig Magnus Lundberg och hastar vidare.