Med lite tur kanske Vår Herre i sin godhet ger mig 60 år till. Det kommer inte räcka för att ens till hälften förklara uselheten i "Tomtar & troll - Den hemliga kammaren".
Filmen lanseras som "den första 3D-animerade svenska filmen". Vad gäller kvalitet säger det förstås inte mer än "den första tjeckiska Foppatofflan" eller, vilket passar bättre här, "det första iranska kärnkraftverket". Den ska få minst en uppföljare och är dessutom gjord för att exporteras, med all text i filmen på engelska. Jag skulle hellre se att mottagarländerna köpte Gripenplan.
För det här är som att uppleva det värsta av Eurotroll, mardröms-tv-fabriken för småbarn, vräkas mot dig och dina älskade som en snöstorm av dålig smak. Taffligt animerade lerfigurer som oavbrutet låter "Ääh? Öhhrrm! Hrrnnuh?" medan handlingen går från obegriplig till olidlig och tillbaka igen. Man fattar helt enkelt inte vad som händer i filmen. Folk bara viftar, slår sig och låter.
De senaste tio åren har jag sett ungefär tvåtusen filmer. "Tomtar & troll" är bland de tio sämsta. Den får mig faktiskt att vilja ta tillbaka en del andra dåliga betyg. Referensramarna har förskjutits.
Det ligger i svensk recensionsetik att inte vara lika hård mot svenska filmskapare som mot utländska i allmänhet och amerikanska i synnerhet. Man vill liksom inte riskera att göra någon ledsen på riktigt. Och alla ni som jobbat med "Tomtar & troll"; ni är säkert fina människor som kommer göra fina saker framöver. Men det här är bokstavligt talat osebart. (TT Spektra)