I sin jakt på samtidslitteratur har förlagen alltmer börjat kalla böcker för något annat än vad innehållet motsvarar.
Redan i tidning publicerade krönikor kallas roman. Nödtorftigt kamouflerade självbiografier likaså. Litteratur om unga kan gå under vuxengenren om den har den vuxne författarens blick.
Henrik Bromander kan inte riktigt häva sig ur sitt tio år yngre persongalleri utan "Det händer här" verkar inte bara handla om några tonåringar på väg ut i vuxenlivet utan faktiskt också vara skriven av en sådan trots ett födelseår på 1982.
Sårig, trotsig tonårsperiod som jag gissar det kan synas i kommentatorsfältet på Lunarstorm, berättad talspråkligt (typ & typ & typ) är säkert ett bra sätt att gestalta ett darrande ungdomsvarande. Läst som löst sammanhållen ungdomsroman i fyra delar. Läst annorlunda blir tilltalet väääl, just, ungt.
Bromander har säkert framtiden för sig inom det litterära fältet på ett eller annat sätt (ett bra driv, väl fångad jargong, samtidighet) men förlaget gör honom en otjänst genom att inte marknadsföra hans debut som det den faktiskt är - en ungdomsbok.
Maria Tellander