Så var det äntligen dags att få alla stenar på plats i det magnifika sagoslott Stieg Larsson ritade, byggde och fullbordade redan för tre år sedan. Hans bejublade, samtidssvenska deckartrilogi Millennium avslutas nu storslaget med tegelstenen "Luftslottet som sprängdes".
Tro mig: ljuvlig läsning väntar. Första tvåhundra sidorna är en direkt fortsättning på andra delen, "Flickan som lekte med elden", där den Pippi Långstrump-inspirerade hjälten Lisbeth Salander lyckades konfrontera sin far. Med sånär dödlig utgång.
Nu sjukhusvistelse, för både far och dotter, med rummen intill varandra. På sitt håll forskar trilogins manlige hjälte Mikael Blomqvist vidare för att avslöja den superhemliga organisation inom den redan superhemliga säkerhetspolisen vars existens inte ens säkerhetspolisens chefer, än mindre landets statsminister, känner till. Konspiration är också efternamnet.
"Luftslottet som sprängdes" är i jämförelse med ettan och tvåan längre (700 sidor!), tempofattigare och omständligare. Logiskt nog. Stieg Larsson knyter tålmodigt och sinnrikt ihop alla tidigare lösa trådar.
Det han förlorar i tempo vinner han i klarhet och briljans. Svårt att se hur Stieg Larsson, som tragiskt avled 2004, skulle ha kunnat fortsätta. Millennium-trilogin är ett fulländat deckaruniversum.
Förhandsintresset har varit enormt. Förstaupplagan, som ljudbok i april och nu som vanlig inbunden bok, har slagit alla svenska rekord. Gissningsvis kommer en halv miljon svenskar ha läst "Luftslottet som sprängdes" innan löven börjar falla. Varför?
Skicklig, massiv marknadsföring, javisst. Men Stieg Larsson har skrivit det kanske det bästa inom svensk deckare någonsin, eller åtminstone sedan Sjöwall & Wahlöö. Liksom sina läromästare har Stieg Larsson hjärtat till vänster och en osviklig känsla för underhållning med samtidsengagemang och samhällskritisk udd.
Men i motsats till läromästarna är Stieg Larsson ingen dystopiker. Han är en sentida romantiker som gärna berättar ruskiga sagor - men med lyckliga slut. Och det gillar vi uppenbarligen. Mycket. Jag saknar dig redan, Lisbeth Salander.
Örjan Abrahamsson