Länsmuseet i Linköping
Pågår till 27 april
Krouthén möter Värmland. Vad kan en sådan utställning ge, utövermöjligheten till jämförelser mellan östgötaidyllens okrönte målarkung,Johan Krouthén, och de värmländska naturskildrarna runt sjön Rackenkring förra sekelskiftet? Faktiskt en hel del, om man bemödar sig omett närmare studium av de enskilda konstnärerna, deras motiv ochreferensramar.
Att jämföra konstnärerna med varandra, granska deras bakgrund ochutbildning och följas deras utvecklingskurva är både intressant ochrent av roligt. Gustaf Fjaestad mot Johan Krouthén blir då inte bara enfajt mellan vinter och sommar utan också en fråga om generandeeftergifter åt publiksmaken.
Johan Krouthén, vars eld under akademitiden underblåstes av EdvardPerséus till den grad att han i likhet med några generationskamraterbröt sig ur Konstnärsförbundet och anslöt sig till opponenterna, kommed ökad popularitet sedermera att falla för publiksmaken och därmedförlora glansen på glorian.
För Gustaf Fjaestad, elev till Bruno Liljefors och Carl Larsson ochlika framgångsrik med sitt stämningsmåleri i gränslandet mellan realismoch impressionism, blev ödet identiskt. Han hölls uppe av magnatenErnest Thiel, men konstnärligt stagnerade han.
Det hindrar ju inte att vi i dag kan glädjas över möjligheten attåterknyta bekantskapen med både dessa briljanta skildrare av detsvenska landskapet, liksom över Rackstadgruppens övriga konstnärer,vars arbeten här lyfts fram.
Bakom gruppens bildande stod för övrigt Maja Fjaestad, konstnär medträsnitt som specialitet, som flyttade från Stockholm till Värmland ochtillsammans med maken Gustaf initierade konstellationen.
Med träsnitt bidrar också Thor Fagerkvist och Sigge Bergström, densenare känd bokkonstnär, sparsam i färg och form, intensiv ikontrastverkan mellan svart och vitt.
I gruppen utmärkte sig Anshelm Schultzberg, som med sitt pleinair-måleri under intryck av Bastien-Lepages förenade naturalism ochimpressionism i monumentala utblickar över snölandskapet. Åter en annanangreppsvinkel tillämpade I B Albråten i sitt vintermåleri från Racken.Medan Bror Lindh arbetade med mera påver palett och ändå åstadkomsuggestiva stämningar i sina ljusskildringar.
En avvikare på utställningen är "Våreld" av Fritz Lindström som får mig att stanna till på vägen in mot Krouthénrummet.
Där inne dväljs elva oljor, speglande Krouthéns hela motivkrets,alltifrån den karga, disiga naturen till det flödande och fullfjädradeljusmåleriet, avslutad med "Äppelblom".