Reportagebok
Johanna Bäckström Lerneby
Handelsvara: Kvinna
Om Diana, 21, och varför den svenska sexhandeln inte går att stoppa
Reporto
"Som en maskin som tillverkar pengar."
Så känner sig Diana, huvudperson i Johanna Bäckström Lernebys starka reportagebok, när hon går på gatan i Rosenlundsområdet i Göteborg. Bakom sig har hon lämnat två små söner i sin mammas vård hemma i det fattiga Rumänien. Pojkarnas far, Florin, är den som lurat henne till Sverige med löfte om ett bra vårdjobb, och han är nu också hennes hallick som varje kväll tvingar henne ut för att sälja sig.
Som EU-medborgare kan de röra sig fritt över gränserna.
Och i Rumänien finns inga jobb att få.
Med ett brutalt inifrånperspektiv skildrar Bäckström Lerneby Dianas väg från barndomen, via den fatala tonårsförälskelsen i Florin och till prostitutionsstråket i Rosenlund. Just i det perspektivet, i gestaltningen av traffickingens vidriga vardag, har den här boken sin närmast unika styrka. Den skildringen inte bara berör. Den tar en i nackskinnet och skakar en tills man blir vimmelkantig och illamående.
Att det här händer. Att det händer här och nu, och kommer att fortsätta att hända så länge det finns rika män som vill köpa och fattiga som måste sälja, som tvingas att "exploatera den enda värdefulla handelsvara de kan se: det kvinnliga könet".
I bokens senare del berättas om den stora polisutredningen kallad "Madonna". Utredningen om ett stort rumänskt sexnätverk startar 2010 och Diana blir dess huvudvittne. Här blir det smärtsamt tydligt hur Diana på flera sätt sviks av det svenska rättsväsendet – trots att hon är den enda av de prostituerade kvinnorna som vågar säga sanningen, och därmed starkt bidrar till att få flera män fällda för människohandel. Men inte Florin. Honom väljer utredarna att lämna därhän, uppenbarligen för att de tycker att utredningen är tillräckligt omfattande ändå.
Den delen av boken tenderar dock att bli ganska rörig. En aning störd kan jag heller inte låta bli att bli av en del språkfel; "de" och "dem" förväxlas friskt och att det är mamman som ammar, inte barnet.
Men detta är bara randanmärkningar.
Läs mycket gärna den här boken.
Ställ dig i Dianas högklackade stövlar och kortkorta kjol, en smällkall vinternatt i Rosenlund.
Begrunda vårt nya, sköna, gränslösa Europa.