Om Fredrika Bremer, född 1801, har Carina Burman skrivit en läsvärd biografi (Bonniers, 2001). Bremer var ju en modig, självständig och mycket känd författare som reste vida omkring i England, Italien och östra Medelhavsområdet.
Burman har också skrivit om Eutanasia Bondeson, en modig, självständig och välkänd författare som tycks vara född 1810 och som reser vida omkring. Hon passar utmärkt som huvudperson i de numera tre romanerna där hon är huvudpersonen.
Efter "Babylons gator" (2004) och "Vit som marmor" (2006) kommer nu "Hästen från Porten". Spelplatsen i de båda tidigare var London och Rom; nu är handlingen förlagd till östra Medelhavsområdet och intrigen får sin upplösning i Konstantinopel. Den tilltagsna Eutanasia hamnar här i sällskap med agenter och spioner. Året är 1853 och allvarliga tecken på motsättningar mellan stormakterna präglar politiken: Krimkriget hotar.
Burman roar sina läsare och sig själv när hon berättar sin historia. Hon har gjort sig förtrogen med den europeiska storkonflikten och med tiden överhuvud; hon är kulturhistoriskt påläst och meddelsam. Hon tillåter sig också att skoja lite med sin samtid. Jan Guillou får en vänskaplig kick på smalbenet på sidan 61.
Det är alltsammans förträffligt underhållande och väl genomfört; både intrig och språk speglar hur nöjsamt det tycks ha varit att skriva den här pikaresken.
Aningen oroad blir jag emellertid för mamsell Bondesons dygd. Det hittills vänskapliga förhållandet till kriminalinspektör Evans från Scotland Yard - bekant sedan tidigare volymer - hade uppenbart övergått i handgripliga intimiteter om inte en tredje person trätt in i budoaren. Denne tredje är emellertid numera ute ur handlingen, av allt att döma.
Vågar jag läsa nästa roman?