Bush: Memoarerna blir försvarstal

I presidentvalskampanjen 2000 angrep George W Bush sin motståndare Al Gore för att denne ville att USA skulle ge sig in i länder som befann sig i sönderfall och där ägna sig åt nationsbyggande. Det var, menade George Bush då, en naiv och totalt orealistisk inställning till politikens möjligheter.

I verkligheten har USA aldrig ägnat så mycket kraft åt nationsbyggande som i Afghanistan och Irak under George Bushs tid i Vita huset.

Attacken mot World Trade Center och Pentagon den 11 september förändrade totalt förutsättningarna för Bush-adminstrationens dagordning. Presidenten hade tänkt att ägna sina krafter åt inrikespolitiska reformer, skriver han i sina memoarer. I efterhand är han framförallt förknippad med krigen i Afghanistan och Irak.

Som nästan alla politikermemoarer går Bushs ut på att visa att de som kritiserat honom nästan alltid haft fel. Han lägger ner stor möda på att förklara varför kriget mot Saddam Hussein var nödvändigt. Saddams aggressiva politik skapade oro och instabilitet i hela Mellanöstern. Om han dessutom hade massförstörelsevapen innebar hans fortsatta maktställning ett hot mot världsfreden. Det är en rimlig argumentering, även om det sedan visade sig att han inte hade några av de fruktade vapnen. Den allvarligare kritiken mot Bush handlar om vad som skett efter den inledande militära framgången.

George Bush hävdar att det är helt fel att USA inte skulle vara förberett inför fredsproblemen. Man kan då undra varför det så länge gick så illa. Även om Irak nu har en fungerande regering så har det skett till priset inte bara av tusentals dödsoffer i inre strider eller strider mot USA-alliansen utan dessutom lett till att Iran fått ett starkt inflytande över grannstaten.

Att kriget i Irak tog sådana väldiga resurser har också inneburit att Afghanistan länge mer eller mindre lämnades åt sitt öde. Resultatet är att talibanerna lyckats stärka sin ställning så kraftigt att det nu finns ett akut hot om att de extremistiska islamisterna ska ta tillbaka makten.

George W Bush är son till president George H W Bush, tidigare Kina-ambassadör, CIA-chef och vicepresident. Den yngre Bush försöker visa att detta inte på något sätt hjälp honom själv till presidentposten. Det är inte riktigt trovärdigt. Men inte heller bör man tro på dem som säger att han bara var en marionett för mäktiga män i pappans krets. Det är inte lätt att bli president och ännu svårare att bli omvald.

Det är emellertid svårt att förstå den popularitet George W länge åtnjöt. Människan George Bush har inte heller fått mycket plats i memoarerna. Han var i många år en uppenbar spritmissbrukare, men lyckades över en dag helt sluta med all alkohol. Han återkommer ständigt till sin religiösa

tro, sin dagliga bibelläsning och ständiga böner. Men vad denna tro betyder på djupet gör han inte ens ett försök att förklara.

George Bushs inrikespolitiska agenda gick ut på att minska statens roll. Det är ännu en ironi att det blev han som med jättelika lån från staten fick rädda banker, försäkringsbolag och hela bilindustrin

Hans memoarer är koncentrerade till några avgörande beslut han tvingats fatta. Det understryker bokens karaktär av försvarsskrift och några rätt dåliga skämt gör den inte precis muntrare. Men George Bush är troligen intressantare än vad som framgått av nyhetsrapporteringen under hans presidenttid. Det behövs nog en annan författare för att visa detta.

ERNST KLEIN

George Bush memoarer finns ännu inte på svenska. Correns recensent Ernst Klein har läst det amerikanska originalet av "Decision points" som utkom i november 2010.