Det fräser, ångar och bubblar när brittiska journalisten Caitlin Moran lägger ut texten i sin uppmärksammade bok "Konsten att vara kvinna". En självbiografisk, feministisk plädering som tack och lov landar bortom den tröttsamma titeln.
Caitlin Morans historia är rasande och härligt ocensurerad. Det är pang på från början till slut. Vi möter henne första gången som fet och vilsen tonåring i ett trångbott arbetarhem med sju syskon, en hippiemamma och en rockmusiker till pappa. Hon summerar historien som gift 37-årig småbarnsmorsa och prisbelönt krönikör med gott självförtroende.
Med stå-upparens drastiska formuleringar och ohämmade svada delar hon med sig av erfarenheter som hon ser förbehållna det kvinnliga könet. Kapitelrubrikerna talar sitt tydliga språk: Jag måste ha behå! Jag råkar ut för sexism! Jag går på strippklubb! Och så fortsätter det eller vad sägs om följande attack mot brasilianska vaxningar och dito:
"Vi tvingas pröjsa för skötsel och underhåll av våra genitalier; som om de vore offentliga parker...FAN ta er, ni normerande-porrvanor-som-tagit-er-ända-in-i-mina-underbyxor. FAN TA ER."
Eller: "Rynkorna är ett vapen mot puckon. VARNING FÖR KLOK OCH OFÖRDRAGSAM KVINNA."
Så rullar det på, med starka åsikter och svart humor. Som 50-åring och kvinna, hyfsat medveten om feminismen synskärpa, så blir det inte så många nya aha-upplevelser och jag noterar tacksamt hennes resonemang om bokens titel i sista kapitlet. Det högljudda, versala tonläget känns också tjatigt efter ett tag. Men. Caitlin Morans vardagliga och bitvis roliga tilltal, långt från akademiska krumbukter, tror jag kan locka framför allt yngre läsare, kvinnor som män, som annars inte brukar lägga tid på feministiska pamfletter. Eller rent av dem, oavsett ålder, som tror att feminister är läskiga manshatare.