Om "Konsten att lägga ned försvaret utan att någon bryr sig" har den outtröttlige försvarsdebattören, östgöten och generallöjtnanten Carl Björeman skrivit en mycket insiktsfull och väldokumenterad bok med titeln "Försvarets förfall". Detta är berättelsen om hur det svenska invasionsförsvaret på ett drygt decennium förvandlades till en liten expeditionskår med uppgifter i avlägsna länder. Boken bör läsas av alla försvarsintresserade för att förstå vad som skedde i det som syntes ske.
Största nedrustningenHär skildras hur socialdemokratiska regeringar mellan 1992-2006 med stöd av en mycket målinriktad och energisk överbefälhavare och hans närmaste medarbetare genomförde den största svenska nedrustningen genom tiderna samtidigt som Jas-projektet fullföljdes till 204 plan enligt beslutet från 1982.
Alliansregeringen tog över 2006 och drog då den logiska(?) slutsatsen att ytterligare minska organisationen, avskaffa värnplikten och övergå till ett yrkesförsvar med anställda soldater i 2009 års försvarsbeslut.
Särintressen styrdeAtt allt detta varit möjligt "utan att någon bryr sig" hade, enligt författaren, två huvudorsaker. Den ena var att någon genomgripande strategisk analys av Sveriges nya säkerhetspolitiska situation efter Sovjetväldets sammanbrott inte genomfördes. I stället fick särintressen ökat inflytande. Den andra var att traditionen under det "Kalla kriget" med femåriga försvarsbeslut förberedda av parlamentariska försvarsutredningar med omfattande debatt, avlöstes med att besluten förbereds i riksdagens "försvarsberedning" med underlag från militärledningen med ÖB i spetsen.
Detta "stuprörsarrangemang" har medfört begränsad insyn och därmed utebliven debatt. Björemans slutsatser kanske inte delas av alla, men de bygger på ett ingående studium av ett rikt källmaterial. Det gör den mycket läsvärd!
PER-ARNE RINGH
Artikelförfattaren är Linköpingsbo, pensionerad överste 1 gr samt ledamot av Krigsvetenskapsakademien.