Caryl Phillips har bland annat skrivit för teve. Story och karaktärer i den här romanen är som hämtat från en knappt medelmåttig torsdagskvälls BBC-produktion. Den roligaste läsningen var en eller annan tveksam översättning. Att en kvinna har klätt sig sexigt och bär något så udda som en G-sträng sätter onekligen fantasin i rörelse: Hm, underkläder med inslag av... gitarrsträng??? Eller att en ungdom har invändningar till en busschaufför som inte vill släppa ombord honom med snabbmaten i näven: "Kom igen mannen. Nu är du mental."
Lite kämpigtMen upplägget är allt annat än humoristiskt. Författaren försöker fånga vår samtid för en svart, medelålders och frånskild man som har det lite kämpigt. Med sin älskarinna (som skickar ut e-post till alla på jobbet och hävdar sextrakasserier när han gör slut), med exfrun (kommunikationssvårigheter), tonårssonen (de hinner inte umgås och killen har tveksamt umgänge), med sin bakgrund (modern dog när han var barn, fostermor) och då tidvis sinnessjuk pappa (som nu är väldigt gammal och skruttig och som han försöker närma sig).
Ibland rör boken vid något som kunde och borde varit viktigt, som rasism och fördomar, och pappans egen berättelse om hur han tog sig från Västindien till London är de enda sidorna i boken där det växer fram lite liv.
MedelålderströttAnnars händer saker lite hur som helst - som i livet, javisst - och folk vet inte riktigt var de har varann. De säger saker som kunde vara från planeten Tellus, men inte har det växt fram någon litteratur av allt de här.
Berättartrick som att ideligen hoppa i tiden hjälper knappast och att Phillips, van vid manus, inte kan baka in ett uns dramatik är märkligt. Romanen är lika vilsen och medelålderstrött som dess huvudperson.
PETER ÅKESSON