Björns Kumms biografi över Che Guevara är berättelsen om en revolutionsromantiker. Det är nu 40 år sedan Che sköts i ett skolhus i byn La Higuera av den halvfulle sergeanten Mario Terán, sedan den högsta bolivianska ledningen gett order om att Che skulle avrättas.
I oktober 1966 hade Che lämnat Kuba. Där hade han tränat sin lilla gerillastyrka som skulle bege sig till Bolivia för att därifrån ta sig in i Argentina och där fortsätta den latinamerikanska revolutionen. Men 7 oktober 1967, blev Ches grupp inringad efter svåra umbäranden, långa tider utan mat och utan Ches livsviktiga astmamedicin.
När helikoptern med Ches kropp fastsurrad på landningsstället landade på flygplatsen i Vallegrande, var Björn Kumm på plats. Han och ett par andra journalister var först med nyheten om Ches död.
Che var en argentinsk läkare, uppvuxen i en överklassfamilj. Han begav sig ut på ett par berömda resor runt Latinamerika, den första på motorcykel. Den andra ledde honom till Kuba, officiellt som läkare i Fidel Castros gerillagrupp och som kom att störta Kubas diktator Batista på nyårsdagen 1959.
Den lilla styrka som lämnade Mexico för Kuba i den lilla båten Granma med 82 man ombord decimerades snabbt. Men efter två år hade den tagit makten på Kuba. Man kan nog påstå att Che blev berusad av den framgången. När senare Che startade sina revolutionsäventyr i Afrika och Latinamerika, som blev stora nederlag, hade han överskattat den revolutionära styrkan hos en liten gerillagrupp.
På Kuba fanns en oppositionsrörelse mot diktaturen, som anslöt till Castro och Che. I Bolivias eländiga trakter var Che ohjälpligt isolerad.
Björn Kumm fascineras av, för att inte säga beundrar, Che. Han tecknar en mångfacetterad, men i grunden positiv bild av Che. Che kämpade för att befria Latinamerikas fattiga människor från fattigdomens ofrihet. Men han var en krävande politisk ledare, lika mycket mot sig själv som mot sina kamrater.
Åke Svidén