En kvinna i träningsoverall står utanför exmakens villa och spejar in genom fönstren. Därinne levs det perfekta familjelivet med framgångsrik man, rik och vacker hustru och ett blåögt gossebarn. Hon därute, den första hustrun, är fattig, ensamstående och har ett hålrum inom sig, en tomhet efter en son som aldrig fick födas.
Christine Falkenlands nya roman "Sfinx" är en berättelse om avund och besatthet, om att stå utanför värmen och längta in, om vad som kan hända när tankarna på allt vad man kunde ha haft tränger ut allt annat i tillvaron.
Hela romanen är utformad som brev till mannens nya hustru Claire, fast inte direkt av det slag som skickas med posten. Snarare liknar de dagboksanteckningar med adressat eller en inre monolog som riktar sig till den utvalda. När brevskriverskan söker Claires uppmärksamhet är det på samma gång författaren som försöker få sin läsare på kroken, som vädjar om att bli tagen på allvar: Jag ber dig, läs detta brev till slutet innan du kastar det i soporna.
I förrförra romanen "Trasdockan" lämnade Falkenland det svävande sekelskifte som dittills varit hennes domän, och det verkar som om samtiden är här för att stanna. Den unga destruktiva kvinnan som brukar vara hjärtpunkten i hennes romaner har blivit medelålders, med vulgärblonderat hår och drömmar om botox.
Författarens teman är med små variationer desamma: kärlekshungern, bekräftelsebehovet, självföraktet, de upplösta gränserna mellan offer och förövare. Det som lagts till motivkretsen - moderskapet och åldrandet - ökar utsattheten, skruvar åt desperationen, och placeringen här och nu gör Falkenlands skildring av den sjukliga besattheten och det dunkla begäret så mycket otäckare.
"Sfinx" är en thrillerartad nedstigning i människans lägsta drifter, i de fulaste fantasierna, de lumpnaste önskningarna. En riktigt sjaskig historia, serverad med suverän elegans och ett demoniskt leende. Här ryms också ett samtidsrelevant porträtt av klassklyftor och uppåtsträvan och som en refräng återkommer den bibliska formeln: Åt den som har, åt den skall vara givet.
Brevskriverskans avund är en sjuka som genomsyrar samhället. Står utanför och glor in på lyckan - det är väl just vad vi alla gör så fort vi sneglar mot grannens grönare gräsmatta eller bläddrar i ett glansigt magasin.