Cilla Naumann: Springa med åror

Kultur och Nöje2012-10-01 09:09

Cilla Naumann har skrivit en lågmäld och sugande dramatisk roman om nära relationer, och om hur andra människors domar och fördomar inverkar på våra liv.

Monika växer upp med sin far på en halländsk bondgård och lär sig på egen hand att sköta ett hem som få andra flickor behöver göra. När hon träffar sommargästen Johanna som tillhör ett finare samhällsskikt är krocken ett faktum, men flickorna kommer ändå att umgås tätt varje sommar tills klasskillnaderna slutgiltigt skiljer dem åt. Johanna får en stor plats i Monikas annars så tysta och ensamma vardag. Gränsen mellan vänskap och kärlek är tunn hos bästa vänner i tonåren. Och nog är vänskap en form av kärlek.

När Monika senare föder sonen Lasse är det också som ensamstående förälder. De flyttar in på bondgården, och varje sommar tvingas de konfronteras med att Johanna kommer till sommarstugan bredvid med sin nybildade familj. Klyftan mellan dem är nu oöverbryggbar, men Monika är hela tiden plågsamt medveten om Johannas närvaro. Ensamheten och tystnaden fortsätter att ligga tunga över gården. Som väl är finns havet till tröst, och en dikt av Edith Södergran som skänker styrka.

"Springa med åror" behandlar ängslan över att bli övergiven av sin bästa vän, att känna sig mindervärdig i en relation, och vägen till att kunna stå på egna ben. Lasse är ett ovanligt barn med autistiska drag vilket ger berättelsen ytterligare en dimension präglad av lika mycket frustration som värme. Romanen beskriver genom två olika generationer hur det kan vara att växa upp med en förälder, och hur det är att se den föräldern åldras och dö. Allt detta utan att historien blir överdrivet sentimental, den berättas snarare rakt och öppenhjärtigt.

Cilla Naumann handskas med vardagsdetaljer och tillbakablickar på ett sätt som förstorar dem och gör dem viktiga, i och med att vi blir medvetna om dem. Hon påminner oss om att dessa utgör och sammanfattar livet, och hon gör det med ett språk som genast sveper med sig och griper tag i läsaren. Det är finstämt, välavvägt och alldeles lagom melankoliskt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!