Claes Andersson: Ottos liv

Den produktive finlandssvenske författaren Claes Andersson har skrivit ett tjugotal diktsamlingar, hörspel, skådespel och en handfull prosaböcker. Hans nya roman "Ottos liv" är en samtidsskildring som greppar den mångfacetterade Otto som är läkare, ex-politiker, musiker och författare.

Tiden sträcker sig från hans dramatiska barndom i Finland med brinnande krig runt husknuten till dagens ekonomiska kris i Europa. Däremellan berättas om olika hågkomster i Ottos liv och hans åsikter och insikter om hur han själv har danats av sitt ursprung och viktiga händelser under efterkrigstiden.

Men hur är minnet av våra minnen frågar han sig? Otto är också pappa, farfar och sambo och drabbas av en hjärtinfarkt där han överrumplas av starka känslor när barnbarnet hälsar på och han håller hennes hand i sin.

Otto har ett starkt samhälleligt engagemang och håller föredrag bland annat inom psykiatrin och jag gillar kontrasten när han sedan träffar vännen och terapeuten Tuula där han kan gråta ut.

Otto skriver sig in och ut ur sitt liv som en personlig reportageresa och han blir mer tydlig i sina konturer ju mer jag läser. Musikaliska toner i dur och moll faller in fint i textväven och det är färgstarkt och poetiskt men en aning sömnigt trots att det är händelserikt.

Texten blir ibland för mycket av allmän information men livas upp så snart Ottos personliga relationer tydliggörs. Det hettar till och möten sker.

Jag önskar mer dialog då jag tror att berättelsen blir lucker, precis som jorden behöver luckras upp för att växtligheten ska bli bra. Författaren Otto avslutar sin egen berättelse med att skriva om sin egen hädanfärd och jag vill avsluta med Ottos devis om skrivande: "Att skriva enkelt utan att förenkla är det svåra".