I samhällen där de basala behoven, så som mat och husrum, är tillgodosedda är självförverkligandet högst på människors lista över vad som är viktigt i livet. Det visar globala undersökningar som görs med jämna mellanrum.
Individen i centrumExakt vad som ligger i begreppet självförverkligande är inte helt lätt att avgöra, det kan såklart variera mellan människor. Men att sätta självförverkligandet högst, vittnar om ett individperspektiv på livet. Vi sätter individen, oss själva, i centrum av vår egen värld. Det är inte gruppen, samhället, nationen eller någon annan skapad kollektiv sammanslutning som är första prioritet. Det är jaget. Självet som ska förverkligas.
På vilket sätt ska man se familjen i detta sammanhang, är den bara en konstruktion för att vi ska kunna förverkliga oss själva? Är det därför antalet skilsmässor är så höga? Skaffar vi barn för att förverkliga oss själva? Jag låter de frågorna hänga kvar där över ditt frukostbord. (Eller var du nu läser detta.)
Stockholms överklassI Claes de Faires debutroman är familjen i centrum. Eller rättare sagt tre individer som kallar sig familj är i centrum. Miljön är Stockholms överklass, en där gamla och nya pengar är viktigt. En där titlar väger mer än miljoner, för de, miljonerna, är lika självklara som champagnen.
Lyhörd för nyanserEn vacker yta, med ett sammanfallande inre är inget nytt litterärt tema. En familj i sönderfall, visst vi har läst, sett och hört det förut. Claes de Faire lyckas trots det slitna ämnet ändå hålla uppe intresset genom bokens 300 sidor. Han är ingen analytiker, sätter ingen termometer i munnen på samtiden, eller överklassen. Men han är en skildrare av klass. Lyhörd för nyanser och säker i sin stil.
När han dessutom hittar något unikt att berätta, då ska jag stå först i bokhandelskön.
MATTIAS AHLÉN