Claes Ericson: Bra men dystert om ryska oligarker

Det unika ekonomiska tillstånd som följde på Sovjetunions sammanbrott i början av 90-talet har fått många, alla lika okära namn. Vampyrkapitalism är träffande, låt vara en smula orättvist. Mot de riktiga vampyrerna.

Det inser man om inte tidigare i Claes Ericsons nya bok "Oligarkerna - Om snabba pengar och förgänglig makt i kapitalismens Ryssland". En 350-sidig bok som skildrar hur en havererad och korrumperad planekonomi ersätts av en otyglad, brutal och lika genomkorrumperad marknadsekonomi.

Claes Ericsons - som är civilekonom och arbetar med affärsutveckling i Ryssland och Östeuropa - berättar Rysslands moderna historia genom den grupp män som blivit synonyma med hur den ryska statens kassakistor tömdes i början av 90-talet: Oligarkerna, vars makt länge var lika okontrollerad som deras förmögenheter var ofattbara.

I vilda östern i mitten av 90-talet kontrollerade de sju mäktigaste oligarkerna - däribland den i media nu aktuelle, fängelsedömde Michail Chodorkovskij - halva Rysslands ekonomi, medan allt fler levde under fattigdomsstrecket. Men sedan kom Putin.

Till bokens största förtjänster hör att Ericson lyckas förklara hur den i västvärlden så föraktade Putin kan ha ett sådant enormt stöd i hemlandet. Kanske måste man ha genomlidit den samhälleliga katastrof som följde i oligarkernas fotspår.

Ryssland har otaliga problem. Claes Ericson exemplifierar återkommande med deprimerande statistik. Så ligger Ryssland i toppen i allt från andelen mord, självmord och alkoholister per capita, till antalet dollarmiljardärer, graden av pressofrihet och frånvaron av oberoende domstolar. Såväl byråkratin som korruptionen är i världsklass. Otroligt nog finns det i dagens Ryssland fler statstjänstemän än under Sovjeteran.

"Oligarkerna" är intressant, bitvis förfärande och upplysande. Men skildringen är ofta så späckad med detaljer och närsynta porträtt av maktens män - och deras pengar - att man gärna förlorar den större berättelsen om Ryssland. Ericsons exceptionella fokus på ekonomi, oligarker och politruker blir i längden ensidigt. Det snuskigt rika temat känns också en smula spekulativt och inte minst skevt.

Även om Rysslands så kallat starka män haft ovanligt och absurt stort inflytandet så är ett samhällsbygge betydligt mer komplext än så. När Ericson väl tecknar större perspektiv och bredare sammanhang blir resonemangen tyvärr ganska knapphändiga och rapsodiska.

"Oligarkerna" är en dyster läsning, dock med ett potentiellt lyckligt slut. Ericson och många andra bedömare menar att på 2000-talet kan Ryssland äntligen skönja konturerna av en gryende medelklass. Vilket på sikt är det viktigaste, rentav avgörande incitamentet för en stabil demokrati.

Men det tycks fortfarande vara långt dit.

ÖRJAN ABRAHAMSSON