Den ryske mobiltelefonmiljardären Igor tar planet - givetvis sin privata kärra - till Cannes för att under 24 timmar förvandlas till seriemördare. Varför? För att vinna tillbaka sin bortsprungna ex-hustru Ewa. Minsann.
Genom att slumpmässigt seriemörda okända människor, sänder han ett budskap till ex-hustrun. Som han vet kommer att förstå: varje mord är ett bevis för Igors absoluta, villkorslösa och förlåtande kärlek. Ewa, kom hem!
Så osannolik, rent skruvad är intrigen i Paulo Coelhos nya bok "Segraren står ensam", enligt författarens förord ingen thriller utan en osminkad skildring av var vi [mänskligheten] befinner oss i dag. Alltså i penningens, glamourens och makthungerns ytligt själlösa tidevarv.
Det är ingen svidande, utan fascinerat, äcklad satir, och delvis ett nytt steg för världens mest sålda, rentav mest inflytelserika författare. Det är inte som hans tidigare böcker en filosofisk, moralisk livsberättelse.
Det är en besynnerlig bok - den är snarast tre böcker.
Först har vi thrillerromanen om Igor och tre andra gestalter: modedesignern Hamid som snott Igors hustru; en skådespelerska med farligt naiva drömmar om att bli upptäckt; en underskön fotomodell, berättelsens enda ljusgestalt.
Så har vi reportageboken: Coelhos initierade, faktiskt intressanta avslöjanden hur glamourvärlden fungerar i den cyniska praktiken.
Till sist har vi, föga överraskande: predikaren. Genom boken nagelfars all världens glamourösa fåfänglighet. Coelho har alla svaren. Han talar ständigt om för läsaren hur fel, föraktligt, tomt, amoraliskt, omänskligt och gudlöst allt detta är. Som om det behövde sägas.
Samtidigt tror jag att just denna (över)tydlighet är nyckeln till Coelhos fabulösa framgångar. Med fast hand vägleder han läsaren genom en kaotisk, förvirrande värd och kliar oss samtidigt under hakan. Käre läsare, du är så mycket bättre!
"Segraren står ensam" har många svagheter men största problemet är romanen saknar flyt, driv. Den är skriven som i stackato. Delvis beror det på Coelhos ständiga predikande som dessutom lämnar föga utrymme åt läsaren att själv reflektera. Effekten är kvävande.
Tvivla dock inte: också denna Coelhobok kommer att bli en megabästsäljare.
Tvivla inte heller på att Paulo Coelho om några år kommer att sitta i mörkret. På en bio Cannes och se hur boken förvandlats till succéfilm.