Ensamhet är en lockelse för några men en förbannelse för de flesta. I novellsamlingen "Hur har andra det?" undersöker Björn Collarp samtidens isolering och ödslighet. Han gör det ur bottenlägets perspektiv. Med skapande fåordighet fångar han människor som förlorat initiativet i sitt eget liv och befinner sig i ett relationsmässigt underläge: Den misshandlade prostituerade unge mannen i Miami, kvinnan nyss återvänd från behandlingshemmet till den misstrogne mannen, mannen som finner sin döde bror i en nedgången lägenhet och tvingas inse deras gemensamma öde och Martin som i ett psykotiskt och maniskt tillstånd vårdas på psykiatrisk klinik då pojkvännen lämnar honom.
Det går en sällsam röd tråd genom Björn Collarps alla noveller. De sunkiga människorna befinner sig i ett pissläge, men i deras närhet kretsar en relation som en gång ingav hopp och som eventuellt åter skulle kunna göra det. Det som hindrar är den smärtsamma känslan av ensamhet, lagd som en glaskupa över livet.
Björn Collarp skriver med en medkänsla som upprättar novellernas gestalter. Ibland hugger han rappt mot det samhälle som fördömer den svage. Collarps bildspråk är magiskt i sin skenbara enkelhet och tonen är intensiv.
Enkla vardagsmiljöer förtätas till existentiella oceaner. En särskild styrka ligger i hans förmåga att skildra hetero- och homosexuella relationer så fullständigt likvärdigt. Det är samma kärlek, samma rädsla och destruktivitet. Och ensamheten som är allas vår egen.