Sjukvårdaren tog hand om en sårad amerikansk kommandosoldat och insåg för sent att hjälmen var det enda som höll hjärnan på plats. Sjukvårdaren "försökte med ytterst ringa framgång pressa tillbaka hjärnan i kraniet".
Nej, militärhistorikern Anthony Beevor tvekar inte att skildra striderna i Normandie på ett sätt som får läsaren att vilja kräkas. I "D-dagen" ger han sig, efter succéer som "Stalingrad" och "Berlin - Slutstriden 1945", i kast med att beskriva den i särklass mest omskrivna landstigningen i historien - Operation Overlord.
Soldaternas perspektiv
Timingen är perfekt. I morgon, lördag är det 65 år sedan som soldater från USA, Storbritannien, Kanada och Frankrike landsteg på Normandies stränder. Tyskarna togs med överraskning men bjöd snart oväntat hårt motstånd. Striderna blev lika skoningslösa som på östfronten och de stridande på bägge sidorna tvekade inte att skjuta ihjäl krigsfångar.
Anthony Beevor är som bäst när han beskriver striderna ut soldaternas och generalernas perspektiv. Eller när han beskriver de förödande konsekvenserna för den franska civilbefolkningen. Här får vi stifta bekantskap med de vidriga följderna av "collaboration horizontale" - fransyskor som haft relationer med tyska soldater fick sina huvuden rakade.
Fixerad vid förflyttningarSom sämst är författaren när han i pedantisk iver redovisar de olika divisionernas ständiga förflyttningar. Jag har aldrig förstått varför militärhistoriker - Anthony Beevor är långt i från ensam - är så fixerade vid truppförflyttningar.
Oavsett detta är "D-dagen" en djupt fängslande bok. Sällan går 623 sidor så snabbt att läsa.