NY BOK
Åke Edwardsson: Rum nummer 10
Norstedts
Åke Edwardsson är en driven skribent, lite lagom skönt påverkad avde hårdkokta jänkarna. Han har tidigare visat att han är en vassGöteborgsskildrare, en skarpsynt iakttagare och utrustad med etttonsäkert musiköra. Och han vet hur en slipsten skall dras, hanskriminalromaner kräver oftast sträckläsning.
Det gäller nu inte denna, den sjunde romanen om Erik Winter.Kriminalkommissarien kallas till en sjabbigt hotell där en kvinna harhittats mördad. Hennes hand är vitmålad. Mördaren har lämnat ettbudskap. Till vem? Offrets anhöriga? Nästa mordoffer? Till Erik Winter?
Winter erinrar sig ett ouppklarat försvinnande för arton år sedan,där spåren slutade i exakt samma hotellrum på exakt samma sjabbigahotell. Har de båda mysterierna ett samband?
Att svaren på många brottsfall finns att söka i ett dunkeltförflutet är i dag ett tämligen uttjatat tema och det är inte förstagången Edwardssons använder sig av dubbla tidsperspektiv.
Läsarna får alltså följa två utredningar och det är inte helt lättatt hela tiden hänga med i de olika tidsplanen. Den hugade gesmöjlighet att jämföra Winter hur han var som ung polisvalp med dagensgrånade, lite slitne arbetsledare.
Själv finner jag detta skäligen ointressant. Jag har tröttnat på denträaktige, självupptagne kriminalaren. Min känsla är att Edwardsonsjälv börjar ledsna på sin huvudfigur och uttrycker sin ambivalens bådei själva berättelsen och i språkets ständiga upprepningar. Ja. Nej. Ja.Nej.
Visst är Winter plikttrogen och visst håller utredningen honom vakenpå nätterna. Men den avgörande frågan för Winter verkar vara om mordetskall vara löst före det datum när hustrun börjar arbeta i Spanien.Winter har begärt -- och fått -- ett halvår tjänstledigt.
Åke Edwardson har med sina böcker "Gengångare" och "Jukebox" bevisatatt han klarar sig förträffligt utan sin kostymklädde, jazzälskandekommissarie. Han blir till och med mer angelägen som författare då. Såvarför stanna vid en längre tjänstledighet? Hallå Åke -- låt ErikWinter gå i pension för gott!
Edwardson debuterade nyligen som ungdomsboksförfattare med romanen"Samurajsommar", som utspelar sig på en sommarlovskoloni. Jag har inteläst den, bara läst om den, men misstänker starkt att den är åretsEdwardsonbok -- och inte den utdragna (boken är minst 100 sidor förlång) och till en början gäspiga "Rum nummer 10".