En onekligen provokativ titel på en samling med tio essäer som behandlar lika många bildstrider eller, om man så vill, konstskandaler i Sverige. Från Bjarne Melgaards bidrag till "Organising freedom" på Moderna museet år 2000, till Anna Odells verk "Okänd, kvinna 2009-349701" och NUG:s "Territorial pissing" (Pinka revir). Essäerna är samtidigt betraktelser över hur konst genom medieförmedlade moraliska kategorier blir något annat.
Det intressanta och viktiga med Dan Jönssons bidrag är de resonemang som förs vid granskningen av dessa konsthändelser i ett vidare perspektiv, i vilken konstkritikern visar på kommande problem och frågor för konstens framtid. Resonemangen mynnar ut i frågan "om inte konstens stora projekt de närmaste decennierna måste vara att försöka återerövra en form av autonomi, (…) något som kan fungera som ett värn mot instrumentalisering och kommersialisering".
Jönssons fallbeskrivningar ger inblickar i den postmoderna konstens förhållande till politiken och medierna. Det är inte bara spännande bakgrundsläsning, Jönsson visar också med all tydlighet att konsten befinner sig vid en skiljeväg där konstnärerna själva har valet i sin hand. De kan antingen låta konsten bli massmediernas kulturella, moraliska alibi och poltikens kulturkonservativa leksak, eller nyttja utrymmet till att återskapa den autonomi som gör själva konsten möjlig och nödvändig.
Kort sagt: en essäsamling lämplig för konstnärlig reflektion och oumbärlig för dem som ska ta hand om framtidens konst.