Darrande känslor och bultande blod

Vem sa att poesin är död? Inte vi! Närapå 200 dikter kom in till Correns dikttävling med kärlek som tema. Det hade vi inte vågat drömma om. Och nu är tävlingen avgjord.

Diktjuryn i arbete: Fr v Ann-Charlotte Irhede, Marcus Birro, Åsa Christoffersson och Erik Wallsten.

Diktjuryn i arbete: Fr v Ann-Charlotte Irhede, Marcus Birro, Åsa Christoffersson och Erik Wallsten.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2010-06-24 10:37
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hela kulturbilagan 19 juni fylldes av läsarnas kärleksdikter. Om du tappat bort din tidning, finns fler att hämta på Corren i Linköping. Läs och låt er omslutas, vila i darrande känslor och bultande blod, kärlek som aldrig rostar och sagor som tar slut, små livskloka berättelser och en liten gnutta humor.

Och det är på RIKTIGT. Det känns ända in i märgen när man läser alla de dikter som ni läsare skickade in i Correns dikttävling.

Att det skulle bli så många (nära 200) och så hög nivå hade vi inte alls räknat med. Jag vet inte vad vi trodde - men inte en sådan mäktig respons!

Poeten Marcus Birro från Norrköping har varit expertmedlem i juryn:

- Det talas ibland om poesins kris. Det är en enormt föraktlig kris i så fall. Poesin lever och är vid mycket god hälsa. Poesin är viktigare än någonsin för väldigt många människor. När livet går i baklås, när vi drabbas av sorg eller stort mörker, blir skrivandet och läsandet en nyckel ut ur det som fastnat och står still. Det är detta ett tecken på.

- Det är också ett lovvärt initiativ eftersom det hela tiden krävs tusen broar mellan kultursidorna och läsarna. Poesin är för viktig för att överlämnas åt tråkmånsarna. Det är härligt med ett folkligt engagemang.

Han menar att det varit "fantastiskt befriande" att läsa alla dikterna och är "förvånad" över den höga nivån.

Själv har jag, i stigande grad vartefter dikterna droppade in, känt det som en ära att få ta del av dem. Och Marcus håller med.

- Ja, det är en stor ära att få ta del av alla dessa känslor. Poesin fungerar ju så också. Vi lär oss att vi inte är ensamma och när vi lär oss det får vi tröst. Det är poesins stora styrka som jag ser det; trösten.

Alla dikter i den här kulturbilagan är pristagare.

Vår ambition var från början att utse en enda vinnare. Men det såg vi snart att det hade blivit allt för orättvist. Då bestämde vi en Topp tre och ett antal hederspristagare. . .

Den planen höll inte heller. Resultatet ser ni här i bilagan. Det blev en etta, en tvåa, tre treor och en stor mängd hederspristagare.

På så vis har vi förvandlat hela veckans kulturbilaga till en samtida diktantologi.

Läs den, spara den, ge bort den. Jag är säker på att du kommer att finna nya stigar och egna favoriter bland alla de prisade dikterna här.

Tack alla, alla som skickat in bidrag - det enda vi är ledsna för är att vi inte kan publicera ännu fler av era dikter.

Och stort grattis Linda Örnvall, Caroline Bylfors, Bengt Björner, Klara Forthmeiier, Victoria Fristedt och alla hederspristagare!