Correns ledarskribent Niclas Ericsson testar en ny sträng på sin lyra när han i dag med romanen "Familjehemligheter" debuterar som deckarförfattare.
Romantitelns familj anspelar dock inte på journaliststudenten och huvudpersonen Patricks släktförhållanden, utan Stockholms gayvärld, även kallad Familjen.
KändisfrisörPatrick gör sin praktik på en av kvällstidningsdrakarna och halkar i bästa bananskalestil in på kriminalredaktionen. I och med ett brutalt och utstuderat mord på en homosexuell kändisfrisör får han sig en rejäl snabbkurs i vad jobbet som kvällstidningsjournalist egentligen innebär.
Ericsson är en van och driven skribent; allt är genomtänkt och strukturerat, även kriminalintrigen. Och han har onekligen hittat sin nisch. Bilderna han målar av den värld han lånat till miljö återger knivskarpt alltifrån gaynattklubbar och kvällstidningsmentalitet till livsstilskrockar. Ändå vill det sig inte riktigt. Det tänder nämligen aldrig till.
Upptejpade könsorganKanske är det bokens ytliga halvkändis- och gayvärld som smittat av sig för mycket på själva tonen.
Kanske vill Ericsson inte pytsa ut för mycket av Patricks bakgrund nu, om tanken är att han ska återkomma. Men läsaren måste få tillräckligt för att vilja komma tillbaka - och här behövs "extra allt". Inte av upptejpade könsorgan, löstuttar och sexleksaker, som redan duggar tätt, men av djup, bakgrund och känsla. Först då kan Patrick gå upp i ringen mot Annika Bengtzon.
Maria Neij