Nittioårige Heinz Meyer hittas död i Ronehamn. Samtidigt utnyttjas en flicka brutalt av en jämnårig pojke. Ingen ser – eller så är det ingen som orkar se. Maria Wern och hennes kolleger vid polisen i Visby ställs inför ett antal våldsamma och märkliga händelser, och än en gång blir Werns privatliv ett med hennes yrke.
Jag är inte så entusiastisk över Maria Wern som person och intriglösare i "Skymningens barfotabarn", däremot är både bakgrunden till och utförandet av delar av kriminalintrigen högintressanta – detta hade jag gärna fått mer av.
***
Reginald Hill: Dödens bok (Minotaur)Att läsa den kriminallitteräre stormästaren Reginald Hills Dödens bok blir som att höra en röst från andra sidan, eftersom Hill gick bort år 2012.
Radarparet Dalziel och Pascoe får den här gången brottas med de ringar på vattnet som uppstår när Pascoe får ett brev från en man han en gång satt fast för mord. Brevet är skrivet som ett hotbrev, men avsändaren är noga med att meddela att det alls inte ska tolkas som ett sådant. Frågan är om det stämmer.
"Dödens bok" är, som alltid när det gäller Hill, en fiffig, intellektuell och välskriven historia. Läs och njut.
***
Jørn Lier Horst: Jakthundarna (Lind & Co)Förra året tilldelades norrmannen Jørn Lier Horst Skandinaviska Kriminalsällskapets pris Glasnyckeln för bästa skandinaviska kriminalroman. Något missvisande jämförs han på omslaget med Sjöwall/Wahlöö och Jo Nesbø, för "Jakthundarna" bjuder varken på några tydliga politiska tankegångar eller högpulserande spänning, utan är snarare en stram och lite återhållsam berättelse.
"Jakthundarna" har en smart intrig, som i ett rätt så lugnt tempo och utan överflödiga beskrivningar lotsar läsaren genom både en gammal och en ny utredning – och både via en polismans och en journalists arbete.
***
Robert Galbraith: Gökens rop (Wahlström & Widstrand)Harry Potter-författaren J K Rowling hade tänkt sig att skriva vuxendeckare lite ”i smyg” under pseudonymen Robert Galbraith. Men så pratade en av de få som kände till projektet bredvid munnen – och då var det slut på anonymiteten. Säkert var det ofantligt irriterande för Rowling, men kanske ärligare mot läsarna?
Gökens rop är en trivsam och bitvis hyfsat spännande mysdeckare med ett ”låtsashårdkokt” anslag där en småbutter detektiv och en entusiastisk sidekick navigerar fram genom en intrig som kretsar kring en död fotomodell.