Årets sommarteater i Medevi Brunn spelar "Den jäktade" så det står härligt rastlöst till.
Inget är lättare än att lura en jäktad person, bara man skaffar honom ännu mer förtret. Snart blir han så yr i mössan att han inte ens känner igen sin egen dotter!
Huvudpersonen i den danske 1700-talsförfattaren Ludvig Holbergs satiriska komedi "Den jäktade" gör sannerligen skäl för sitt namn: Vielgeschrey - enligt programmet syftandes på uttrycket "Viel Geschrey und wenig Wolle".
Med andra ord en man som gör mycket väsen för ingenting, och "som har lika många bestyr som det finns myror i en myrstack". Och som i Per Holmbergs ostyriga kläder - han hinner inte ens få av sig nattrocken - flänger som en uppstissad tupp bland Medevi Brunnsteaters och dekoratören Moniqa Sunnergrens illusionistiska bokhyllor, gåsfjäderpennor, pappersrullar och (tursamt nog) mer stadigt förankrade skrivpulpet.
Och, för att narrspelsintrigen ska fortgå: Vad vore mer lämpligt avlastande än en bokhållare till svärson? Strunt samma om denne är gammal, och dottern ung, vacker och älskar en annan?
En Molière-mallad, språkligt snarfyndig bagatell som i Per Holmbergs bearbetning och regi blinkar glatt åt nutida stressfenomen och som ensemblen tagit sig an med den äran. Emile Lagergrens listiga trotjänarinna Pernille och Moniqa Sunnerbergs giftaslystna hushållerska Magdelone och deras festliga sidokickande. Mikaela Rustad och Victor Ström som kärleksparet Leonora och Leander - dygdiga vibrationer och komisk tajming.
Lasse Haldenbergs inrutade bokhållare och John Green-Vingstedts perukdränkta notarie.
Samt primus motor Per Holmberg, med upprymd järnkoll på alla "rastlösa vätskor i magen" - är man hyperventilerat kollationeringsbenägen, så är man.
Missa inte "Den jäktade" i Medevi Brunn!
MARGARETA WIMAN