Erland Josephson ser tillbaka på ett långt teater- och filmliv i en bok han skrivit tillsammans med Ulf Peter Hallberg, författare och översättare. De båda rör sig fritt och obekymrat mellan dikt och verklighet - frågan vad som är biografiskt sant kan man direkt lämna därhän. Författarna ställer sig bredvid den typen av förminskande resonemang.
I stället är det så här: Mister Test och Herr Josephson befinner sig instängda i Teaterslottet (det vill säga Dramaten). Där för de ett långt vindlande samtal om skådespelarkonsten, film, teater, livet. Kretsande kring frågan om livets mening, som titeln säger, eller åtminstone om meningen med att vara skådespelare.
Vännen BergmanDöda personer dyker upp, kommenterar något, försvinner. Strindberg, Allan Edwall, Gunn Wållgren, Alf Sjöberg, Georg Rydeberg, Shakespeare - namn ur teaterhistorien som på olika sätt har varit del av Erland Josephsons yrkesliv.
Och förstås Ingmar Bergman, den mångårige nära partnern i både arbete och vänskap. Deras tid tillsammans hade nog mer sin grund i olikhet än likhet. Det bergmanska kaoset verkar inte ha funnits hos Josephson, som ju också ofta fick vara den kyliga, intellektuella i Bergmans filmer.
Så mycket personligt om deras relation framkommer dock inte, vilket jag tycker är lite synd. Men det är roligt att läsa tankar kring filmerna.
Yrkeslivet i centrumPrivatmannen Erland Josephson är över huvud taget ganska undanglidande. Yrkeslivet står i centrum. De många existentiella tankesprången utgår från en upplevelse i konsten, eller en reflektion kring det konstnärliga skapandet.
Jag läser Hallberg och Josephson med nöje, fast i ganska små portioner. De eleganta konstteoretiska tankarna gör sig bäst uppblandade med en nypa vanlig frisk luft då och då.
DANIEL ERLANDSSON