ny bok
Hans Gunnarsson: Allt ligger samlat
Albert Bonniers förlag
Omslagstexten säger att detta är "ett kammarspel i romanform"och det stämmer faktiskt på pricken. Ett spel för fyra röster, som dockhela tiden talar bredvid varandra.
Två par träffas i förorten. Eva och Roger väljer att fira sinnioåriga bröllopsdag tillsammans med Tommy och Cilla, ett par som debara är flyktigt bekanta med. Att det hela är ett misstag inserpersonerna redan vid välkomstdrinken. De har inget gemensamt, ingetfäster, replikerna hänger tungt och olycksbådande i luften.
Sprit finns det gott om, men den löser inga knutar. Inte heller fåralkoholen människorna att leverera beska sanningar om var-andra, som iAlbees eller Noréns dramer. Däremot är Gunnarsson bra på att laddareplikerna med underliggande komik eller snarare tragikomik.
Eva och Roger har en svårt cancersjuk son som särskilt Eva villhålla utanför samtalet. Tommy och Cillas förhållande är iupplösningsstadiet. Tommy är en nerdekad skådis som drömmer om att blidramatiker. Han sitter mest och sluddrar för sig själv.
Det intressanta i detta kammarspel är förstås inte vad som sägs utanallt det som förblir outsagt. Det finns något ödsligt och ömkansvärthos de fyra, de är uppenbart ensamma med varandra.
Gunnarsson är en skicklig stilist, men hans grepp håller inte ändain i kaklet. Som formexperiment är texten konsekvent och imponerande.Men jag blir inte berörd på djupet, dramat blir en aning förutsägbartoch utan riktig spets.
Mer skrämmande är den modelljärnväg Tommy har byggt. Det är en slagsminiatyr över förortsområdet där precis allt finns med. Till och medfyra små plastdockor som just sitter och äter parmiddag. Tommy leverupp när han skall visa tågbanan för gästerna, men lyckas inte förklaranågot utan utstöter bara konstiga ljud. Det är en (rysligt)fascinerande scen och jag får den inte ur kroppen fastän jag lade ifrånmig boken för mer än en vecka sen.