Det är så roligt med årets Nobelpristagare i litteratur, Herta Müller.
Vilken kvinna.
Jag tänkte precis som ni, när jag först hörde namnet: Vem tusan är det? Och sen, jaha, skriver om kommunistdiktaturen, men det gjorde ju Solzjenitsyn, det räcker väl.
Sen köpte jag "Hjärtdjur", och jag är såld.
Har hon någon fanclub, jag anmäler mig direkt.
Som hon skriver.
Inte svårt, nej inte alls svårt, men det går inte att läsa fort. Hon skriver överraskande, med oväntade metaforer, med skutt hit och dit, inte en enda transportsträcka. Ingen annanstans har jag sett någon skriva "vintersolen hade tänder" eller "och nere på marken gick skor som bara kunde lämna landet i flykt".
Herta Müller ger mig svindel.
Och vet ni vad. Det är inte alls länge sen, det är inte alls dags att glömma och gå vidare. Det hon skriver om, vad diktatur gör med människor, det hon talade om så att frackarna stelnade på Nobelfesten, det bränner. När hon nämnde Iran, Kina och Ryssland, då förstod man att den här lilla, mörka kvinnan, böjd och försynt, hon är dynamit.
Vi är ungefär lika gamla, Herta och jag. Medan hon och studentkamraterna i Timisoara kämpade med Securitate flåsande i nacken och självmordstankarna hängande om halsen, satt jag och diskuterade fritt halva nätterna i Lund, omgiven av kommunistsvärmerier.
Men visst måste hon väl överdriva lidandet underCeausescus kommunistdiktatur?
Ringde min vän Carmen Danciu, Rumänienflykting och Linköpingsbo sedan 1991. Hon sa direkt:
"Det var exakt som hon säger. Nej, ännu värre. Hon var ganska snäll i Nobeltalet! Hela livet var som en mardröm. Mat, värme, allt felade, ovanpå det fanns de som förföljde och plågade oss."
När Carmen tänker tillbaka blir hon tyst, det gör så ont i hjärtat. Hon säger "man fick inte tänka en millimeter annorlunda, inte en millimeter".
På juldagen är det 20 år sedan paret Ceausescu sköts. Nu säger Carmen:
"Det har vi inte glömt! Inte heller våra barn kan glömma. Men ingen normal rumän firar en sådan dag, vi vet alla att han mördades utan rättegång. Jag läste nyss i en rumänsk tidning att Iliescu, som gav ordern, inte ångrar sig. De var från samma grupp, och alla de som var kommunistpolitruker då, de är så rika nu och de har massmedia, du skulle höra vad de säger mot demokratin på tv."
Ändå hoppas Carmen på Basescu, som vann det omdiskuterade presidentvalet i höstas.
Och vi ser båda fram emot att få läsa "Andningsgunga" och de andra fyra böcker som nu i en hast getts ut på svenska, efter "Hjärtdjur".
*
Läsarna HJÄRTA biblioteket
Stort tack för alla mejl och samtal efter krönikan12/12, att skära ner på stadsbiblioteket är inget man gör hur som helst. Det visar den starka opinion som vips växte upp under veckan. Härligt när engagemanget glöder och ger resultat!