Ny bok
Jenny Wrangborg
Kallskänken
Kata förlag
Jenny Wrangborg har snabbt blivit en omtalad poet med sin debutdiktsamling "Kallskänken". Hennes dikter rör sig bland arbetarna i kafe- och restaurangköken. De handlar om de människor som passerar, om chefen som spionerar på sin personal, gästerna som skäller på serveringen och de dåliga arbetsförhållandena.
Wrangborg berättar knivskarpt. Konkret kryssar hon fram bland redskap och arbetskamrater. Det är en dysfunktionell miljö där måttet är mannens. Här kommer jargongen fram, sexismen och bristen på empati och värme: När hon kom in till jobbet med blåtiran och chefen fick se hennes sönderslagna ansikte sa han, att hon inte skulle ta med sig problemen till jobbet. Han kunde inte ha henne jobbandes när hon såg ut så där och hände det igen var hon inte välkommen tillbaka.
Jagets lösning blir att ansluta sig till facket. Det slutar med att jaget får sparken. Här finns alltså något så ovanligt som en berättelse inbyggd i diktsamlingen.
Några dikter drar diktsamlingen åt att bli en politisk pamflett. De fungerar till en början som ett halmstrå för diktsamlingens jag. I en av dikterna säger det: "Jag behöver hoppet / och nödvändigheten i befrielsen".
När jaget sedan mot slutet låter mer övertygad om vägen önskar man att Wrangborg lämnade det hela mer öppet, litat på sin läsare. För vem sympatiserar inte med den som får arbeta övertid utan betalning?
Ändå imponerar Wrangborg mest. Hon har en klar blick och en förmåga att skriva oerhört skarpa skildringar. Hon är en skicklig berättare med den där nödvändiga anspråkslösheten i bagaget. Det är något att ta vara på.