Född 1973 i den bayerska småstaden Schwandorf har Anja Utler, numera bosatt i Wien, sedan debuten 1999 snabbt intagit en ledande position i den tyskspråkiga samtidspoesi som där och här lite slarvigt brukar kallas språkmaterialistisk.
När det lilla naggande goda och malmöbaserade förlaget Rámus i Linda Östergaards införstådda och inlevelsefulla översättning nu in extenso publicerar Utlers tredje diktbok, Låga, är det bara att instämma i den kontinentala hyllningskören.
Detta är omutlig dikt, aldrig inställsam och tillrättalagd, ändå på ett paradoxalt sätt tillgänglig genom den fysiska närvaron och auditiva skärpan. Även förutan utgåvans medföljande CD - Utler läser det långa mittpartiet med en röst, dock dubblerad och utsatt för kollisioner - är det uppenbart att denna poesi, flerstämmig eller flerstammig, står hörspelet och dramatiken nära.
Lärdomspräglat är det, inte sällan med mytiska konnotationer, men samtidigt konkret. Hårt och sensuellt på samma gång. Ett landskap, barndomens, med fältspat och granit, kvarts och glimmer. En sårig natur som utgör fond för en kultur där kärlek, sex och sensualism kompliceras i närmanden och fjärmanden, intensitet och distansering, innerlighet och spjälkning.
Läsaren lockas och stöts bort i ett växelspel med höga insatser och stor sanningslidelse. Det är benhård dikt med stundom mjuk klang, mycket bra.